“Förändring är möjlig – jag har sett den i kvinnornas ögon”

Kvinna till Kvinna's Instagram växte snabbt när praktikanterna Karin Tennemar, Karolina Sturén, Leymuun Farah, Filippa Rogvall fick ansvaret! Foto: Kvinna till Kvinna/Isabel Lind

Kvinna till Kvinnas Instagram växte snabbt när praktikanterna Karin Tennemar, Karolina Sturén, Leymuun Farah och Filippa Rogvall fick ansvaret! Foto: Kvinna till Kvinna/Isabel Lind

Kvinnor drar samma lass – om än inte lika tungt – i Kongo, Sverige och över hela världen. Men förändring är möjlig! Filippa Rogvall bloggar om en tankeväckande praktiktermin hos Kvinna till Kvinna

I höstas läste jag en 7,5-poängskurs i organisationspsykologi, ett ämne jag valde något i blindo. Förutom organisationskultur och ledarskapsfilosofi studerade vi olika motivationsteorier. Jag fick lära mig att nyckeln till att leda ett framgångsrikt företag, eller driva en välfungerande organisation, är att se till att de anställda alltid är motiverade. Det väckte en fråga hos mig som jag inte reflekterat särskilt mycket över tidigare. Vad motiverar mig?

Jag tillhör en, generellt sett, ganska curlad generation – mycket i mitt liv har jag fått serverat på silverfat. Aldrig har jag behövt oroa mig för att få mat för dagen eller tak över huvudet. Skolan kunde jag glida genom utan större ansträngning. Med eller utan deadline, gjorde jag (och gör fortfarande) ofta saker i sista minuten. Det var inte heller något problem att hitta ett extrajobb för att tjäna lite egna pengar, men bristen på motivation gjorde att jag sällan arbetade kvar längre än några månader. Mycket av det här såg jag som självklarheter snarare än privilegier.

Continue reading

Uppförsbacke för kvinnliga journalister i Gaza

Det finns idag ungefär 120 kvinnliga journalister i Gaza, varav de flesta är frilansare. Kvinna till Kvinnas pressekreterare Anna-Carin Hall bloggar om ett möte med Mariam, som vittnar om de svåra villkoren för kvinnor som vågar sig på ett mansdominerat yrke i det mansdominerade samhället.

Kvinnors marginalisering i palestinska samhälle är enorm. Det är inte tillåtet att tala med kvinnor direkt utan en måste fråga deras män om lov och att männen säger oftast nej. Foto: Kvinna till Kvinna/Linda Öhman

Jag träffade Mariam (som egentligen heter något annat) på en workshop om genus- och konfliktmedveten journalistik. Hon är en av de tre personer som lyckades att få tillstånd att lämna Gaza för att resa till  Västbanken just för att delta i mötet. Tre andra fick inte tillstånd och ingen vet varför. För att lämna Gaza krävs tillstånd från Israel men en måste ha ett tydlig syfte med resan och att få ett sådant tillstånd är extremt svårt. Gaza kallas ibland världens största fängelse, och nu börjar jag förstå varför …

En av journalisterna från Gaza, Mariam, berättar om hur situationen har varit för de kvinnliga mediearbetarna i Gaza under de senaste åtta åren av blockad och speciellt under förra sommarens krig.

”Gazas kvinnliga journalister jobbar i uppförsbacke. De utsätts ofta för smutskastning av samhället och har svårt att röra sig fritt ute. Det var illa förut och nu är det värre,” säger Mariam.

Continue reading

Rättviseförmedling behövs även i Palestina

Lina Quadri och Lama Abu Baker diskuterar hur kvinnor framställs i palestinska medier på ett  workshop i Ramallah. Foto: Pernilla Ahlsén

Lina Quadri och Lama Abu Baker diskuterar hur kvinnor framställs i palestinska medier på ett workshop i Ramallah. Foto: Pernilla Ahlsén

En snabb genuskoll visar att kvinnor knappt syns i palestinska medier, men viljan att få till balansen finns! Kvinna till Kvinnas pressekreterare Anna-Carin Hall bloggar från en utbildning i konflikt- och genusmedveten journalistik för mediemedarbetare i Ramallah på Västbanken.

Bir Zeit University är ett vidsträckt campus i utkanten av Ramallah på Västbanken. Stora, vita byggnader med släta öppna ytor emellan. Enstaka studenter rör sig mellan husen eller sitter i skuggan av de få träden som finns. Kvinna till Kvinna ska arrangera en två dagar lång workshop i konflikt- och genusmedveten journalistik på fjärde våningen i mediecentrets nästan nybyggda hus, där våningen under har sponsrats av Sveriges regering, som också är universitetets största givare.

Vi kör igång med att gå igenom ett par palestinska dagstidningar med avseende på antal kvinnor, deras roller och hur de presenteras. Resultatet är nedslående. Om kvinnor finns med på bilderna är de ofta namnlösa och omnämns inte i artikeltexterna. Två gråtande flyktingkvinnor får illustrera en artikel om Irakkriget.

På sportsidorna blir det ännu tydligare. En text om det kvinnliga palestinska karateförbundet illustreras med bilder på – män. Allt handlar om män, som är beslutsfattarna i det palestinska samhället, och det är bara det de sagt och gjort som bevakas.

Continue reading

”Att ta hand om sig själv är ett politiskt ställningstagande”

Effektiv tidshantering är en av strategier för en hållbar aktivism. Det pratade Mariam Gagosh om. Foto: Kvinna till Kvinna/Malin Askhamre

Mariam Gagosh pratar om effektiv tidshantering som en strategi för hållbar aktivism. Foto: Kvinna till Kvinna/Malin Askhamre

Det växande hotet mot kvinnorättsförsvarare och det minskade utrymmet för arbete med kvinnors rättigheter leder till ökad stress, frustration och en känsla av otillräcklighet bland aktivister. För att stärka deras motivation och hälsa, både fysiskt och mentalt, har Kvinna till Kvinna tagit fram metoden ”Integrerad säkerhet”. Malin Askhamre bloggar från en workshop där ett tjugotal kvinnorättsförsvarare från Balkan och södra Kaukasien samlats för att arbeta kring hållbar aktivism i en trygg miljö.

 

Den feministiska kampen var en gemensam nämnare för samtliga, och allas kontextryggsäckar och erfarenheter dukades upp till ett inbjudande och lärorikt smörgåsbord. Ingen gick hungrig därifrån. Gemensamma nämnare var även hjältinnan/martyren-fenomenet och bördan av den stereotypa kvinnorollen, två svulster som många kunde relatera till, och vilka bidrar till ohälsa.

Att ta hand om andra, utföra obetalda, osedda hemarbetet, lägga ner tid på att ansa och sminka oss för att anses se ut som kvinnor ska: den stereotypa kvinnorollen är en mörk skugga, ständigt närvarande, molande med dåligt samvete och av otillräcklighet. Även den radikalaste feminist skuggas (i alla fall fläckvis) av den stereotypa kvinnorollen. Samhällets traditionella förväntningar och krav på kvinnor behöver lyftas upp till ljuset och blekna bort, vi har tröttnat!

Den andra aspekten, feministhjältinnan/martyren, som alltid ställer upp, jobbar dygnet och året runt, är en kontraproduktiv baksida av aktivisters välvilja och jävlaranamma att skapa förändring. Ingen vinner i längden på självdegraderande arbetsmoral. Det är inte själviskt att ta hand om sig själv, det är ett politiskt ställningstagande för hållbar aktivism.

Continue reading

Chokladbollar och svärmödrar som största hot

“Genusperspektivet under mötet var lika frånvarande som män var överrepresenterade.” Det skriver Malin Askhamre, Kvinna till Kvinnas fältrepresentant för Södra Kaukasien, som nyligen blev påmind om att jämställdhetsfrågor fortfarande har låg status, inom civilsamhället såväl som på EU-toppmöten.

EU-toppmöte Riga 21-22 maj, nästan bara män

Var är kvinnorna? kan en fråga sig. Frågan gäller både EU-toppmötet och konferens för civilt samhälle inför det. Foto: EU Council

Inför ett EU-toppmöte i Riga den 21-22 maj samlades representanter för civila samhället från Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland för en egen konferens. Kvinna till Kvinna och flera av våra samarbetsorganisationer var där.

”Stopp, den är farlig!” Ordföranden i EU:s Östliga Partnerskaps* styrelse för civilsamhället kliver med stora steg emot mig där jag står lutad över det uppdukade kakfatet vid kaffepausen. Det är slutet på den första dagen av civilsamhälleskonferens inför Riga-toppmötet där EU kommer att möta Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Moldavien och Ukraina. Jag ryggar tillbaka och rycker åt mig handen som siktat in sig på en tillsynes oskyldig chokladboll. ”Vad är det som är fel?” frågar jag den äldre mannen, som höjer på ögonbrynen och säger: ”Den kommer att sätta sig direkt på din rumpa, det vill du väl inte?”

Till min förvåning nyper jag av hans kommentar och ber honom inte diskutera min rumpas storlek. Dock oklart om han hörde, när han fortsatte genom kaféet och bort till nästa uppdrag som moderator. Inför toppmötet i Riga samlades drygt 250 representanter för civilsamhället från de sex länderna för att enas om rekommendationer för hur civilsamhället kan stärkas inom det Östliga Partnerskapet. Genusperspektivet under mötet var lika frånvarande som män var överrepresenterade i paneler och diskussioner.

Frågan blir då naturligtvis: Vilka representerar egentligen civilsamhället? Continue reading

Unforgettable testimonies at court for women survivors

Demonstration opening Women's Court. The banderole says: "Women's court – feminist approach to justice". Photo: Kvinna till Kvinna/Milica Mirazic.

Demonstration opening Women’s Court. The banderole says: “Women’s court – feminist approach to justice”. Photo: Kvinna till Kvinna/Milica Mirazic.

”I am a heroine!” said one of the younger women who testified. She had survived a long period of sexual violence, rape and torture as a teenager in one of the rape camps, a more or less forceful and violent marriage, divorce and a new beginning. ”They took most of my childhood. They took my youth. But the present, and the future are mine.”

Last weekend, May 7-10, Women’s Court in Sarajevo gathered some 500 women from Bosnia and Herzegovina, Croatia, Kosovo, Macedonia, Montenegro, Slovenia and Serbia, to testify and listen to witnesses and their personal life-stories about what happened during the Balkan wars in the 90s and thereafter – and how that affected, and still affects, women’s lives today.

The most powerful thing about the Court was that the women survivors and their testimonies were at the centre. They were made subjects, taking power of the space and of their own stories. The rest of us could only listen, and give our solidarity and standing ovations to their courage.

The process leading up to the Court has taken several years. As far as I know, the idea was first launched in 2001, and the work intensified during 2010. An enormous amount of work has been carried out in the last five years in each respective country as well as at the regional level.
Continue reading