Med CEDAW från Amman till Beirut och Genève

Mellanöstern CEDAWJag är i Beirut över helgen och det är något med att befinna sig på avstånd från vardagsbestyren på kontoret som gör det lättare att hitta tid för att läsa några av de där superintressanta rapporterna som annars tenderar att samlas i en hög på skrivbordet. Just nu läser jag en av skuggrapporterna till jordanska regeringens rapporering om hur de uppfyller The Convention on the Elimination of all Forms of Discrimination Against Women (CEDAW) – en konvention som Jordanien ratificerade 1992 men vars implementering kvinnorörelsen fortfarande väntar på . Den här skuggrapporten är skriven av bland andra Arab Women’s Organization (AWO), en av Kvinna till Kvinnas partnerorganisationer i Jordanien.

AWO har valt att presentera sin rapportering utifrån sex tematiska områden. Bland annat granskar de kvinnors politiska deltagande, våld mot kvinnor och integreringen av CEDAW i Jordaniens juridiska system. Skuggrapporten presenterar sakligt och ingående alla de former av systematisk och institutionaliserad diskriminering som kvinnor i Jordanien utsätts för. Den beskriver hur regeringen har misslyckats med att värna kvinnors rättigheter i konstitutionen och i andra statliga instanser. Men rapporten belyser också de framsteg som gjorts – inte minst tack vare massivt påverkansarbete av kvinnorörelsen och dess allierade.

Mitt i mitt läsande blir jag avbruten av Samer som kommer och slår sig ner brevid mig på caféet. Han är på kafferast från sitt jobb på hotellet runt hörnet. Han frågar om jag är lärare (antagligen eftersom jag sitter och stryker under och antecknar så febrilt – som om jag rättade en uppsats). När jag berättar att jag jobbar för ”a women’s organization” (den förenklade kortversionen) muttrar Samer att ”kvinnor har mer rättigheter än vi [män]”. Han säger att i servicesektorn anställer man hellre kvinnor än män. Han tror att det är för att kvinnor attraherar fler kunder (med sitt yttre alltså). Samer suckar och tillägger att det är svårt att jobba med kvinnor för de har mindre arbetslivserfarenhet än män.

Och där är Samers kafferast över och jag sitter kvar med min rapport och alla mina motargument och följdfrågor och undrar hur det ska gå.

Samtidigt som jag sitter i Beirut och läser om hur kvinnor i Jordanien i princip inte har möjlighet att ta ut skilsmässa utan att förlora alla sina rättigheter och tillgångar, medan en man har rätt att ha fyra fruar, är en delegation av jordanska kvinnorättsaktivister på väg till Genève för att presentera sina skuggrapporter inför Human Rights Council som i dagarna håller möten kring implementeringen av CEDAW i bland annat Jordanien. Förutom den tematiska skuggrapporten som AWO har skrivit tillsammans med flera aktörer inom kvinnorörelsen, kommer en annan av Kvinna till Kvinnas partners att presentera sin rapport. Jordanian Women’s Union (JWU) har skuggat alla kommentarer som den jordanska regeringen presenterar i sin officiella rapport och JWU ger sin egen bild av hur implementeringen av CEDAW har lyckats och misslyckats. Just nu slipar den samlade jordanska delagationen på sitt sju minuter långa tal i Genève.

/Johanna Wassholm

 

Förmånstagarfest med rekordstor utdelning

Igår var det vår stora festkväll – nämligen PostkodLotteriets stora utdelningsfest. Numera får 40 ideella organisationer del av Lotteriets årliga utdelning.  Jag, vår kommunikationschef Christina Hagner, kanslichef Anna Lidén och generalsekreterare Lena Ag var på plats. Det är väl det närmaste en ”guldbaggegala” vi kommer, vi som arbetar med insamling och bistånd. Det är ju inte så ofta det läggs pengar på fest och flärd – vilket ju är precis som det ska vara. Men – fest var det i alla fall igår! Och vilken anledning till fest det blev. Kvinna till Kvinna fick motta hela 7 miljoner kronor från PostkodLotteriet! Att jämföra med förra årets fantastiska summa på 4 miljoner. Vi är som ni förstår otroligt glada för detta.

Postkodlotteriets hela utdelning var rekordstor – 945 miljoner kronor delades ut till förmånstagarna. Här kan du läsa mer om utdelningen igår.

 

Catrin Söderberg

The snow must go on

Snö i Belgrad

Snöröjning i centrala Belgrad

Belgrad är inbäddat i ett tjockt lager snö sen en dryg vecka. Det är ca 10 grader minus och 40 cm snö. Med svenska mått inte så farligt med andra ord. Men Belgrad är helt förlamat. Det har ju blåst lite också. Regeringen utlyste snart ”state of emergency”, skolorna har varit stängda i en vecka, de flesta statliga arbetsplatser likaså. Kollektivtrafiken är det första som slås ut. Det räcker i och för sig med ett duktigt hällregn i Belgrad för att spårvagnarna ska sluta köra och trådbussarna trassla in sig i sina egna ledningar. Sen började strömmen komma och gå på olika håll och det är då man är tacksam över att bo i ett hus med centralvärme. Förra veckan började varorna till vår supermarket att sina. På onsdag firas Serbiens nationaldag och både onsdag och torsdag är helgdagar. På fredag har det utlysts nationell ”klämdag” och senaste budet är att hela denna vecka är ledig. Privata företagare uppmuntras också att stänga butikerna.

Konspirationerna spirar (som så ofta i detta land); en åsikt är att de styrande politikerna utropar kollektiv semester för att ligga bra till i årets parlamentsval. Andra menar att det görs för att ”spara ström”, främst från industrin, som sedan kan exporteras till andra länder och inkomsterna landa i egna fickor.

Några som inte tar ledigt är Kvinna till Kvinnas partnerorganisationer, som jobbar outtröttligt för kvinnors rättigheter. Även om en del valt att jobba hemifrån just den här veckan. Och på Kvinna till Kvinna i Belgrad jobbar vi såklart också på.

The show must go on. Även om serbiska myndigheter inte verkar hålla med.

Stina Magnuson Buur