I en ny verklighet, i en ny verksamhet

Tillbaka i Tbilisi igen, efter våra veckor i Abchazien. Denna gång ska vi vara två veckor på Kvinna till Kvinnas partnerorganisation WISG (Women´s Initative Supporting Group) och göra vår praktik i deras verksamhet. I en lägenhet mitt i Tbilisi ligger det: kontoret och samlingslokalen för ett okänt antal LBT-personer. Hit kommer de för att ses, samlas, prata och andas ut. Mitt i ett homofobiskt samhälle krigar dessa människor dagligen med sina egna och andras normer, värderingar och fördomar. Inne i WISG:s lägenhet anordnas filkvällar, women’s club, fikakvällar samt konsultationer med sexolog och psykolog. Igår kväll var vi här på filmkväll med ett tjugotal av medlemmarna. Via en hemlig facebook-grupp hade medlemmarna fått veta att det skulle vara filmvisning i lägenheten under onsdagskvällen. Vid sjutiden droppade de in, och en befriande känsla la sig i lokalerna. Par som kom tillsammans kunde äntligen få sitta bland andra människor och hålla varandra i handen, och för många var det kära återseenden med vänner som de har inom organisationen. Utåt sett sker allt detta i en helt vanlig lägenhet, utan namn eller skylt på dörren. Men innanför den stora dörren in från trapphuset, flödar den här lägenheten av energin från kreativa, vackra, starka och modiga människor som tvingas slåss för sin kärlek. Under våra veckor här kommer vi bland annat att göra intervjuer och observationer med medlemmarna, för att få en uppfattning om hur de upplever sina liv som LBT-personer i ett land där 90 % av befolkningen tycker att deras sexuella identitet är oacceptabel.


Medlemmar på WISG – Tbilisi.
På återseende! /Marlene & Cecilia

“Equal power lasting peace” conference on women and conflict resolution in Brussels

Identifying challenges to long lasting peace – turning words in deeds, theory into practice and policy into implementation is exactly all about “Equal power lastingpeace” Conference

!

Very well-attended conference, good atmosphere, different experiences, interesting views, lot of truth, and vivid discussions on women’s participation in peace processes and what the EU can and should do!

We heard sentences like:

“lot of participants and only 2 women”

“beauty contest for women election candidates”

“at the end of the day is all about power”

“they told us to go home and take care of our babes, like we don’t have brain besides our uterus”

“there is nothing, nothing that can be done well without gender perspective”

“when you are in conflict you feel so lonely but then you read Kvinna till Kvinna report and realise how people all around the world face the same problem”

“question is who is not at the table?”

“be noisy”

“EU delegations and missions must increase its efforts to protect women human rights defenders”

“If the EU is going to be an effective peace builder it needs to put women’s participation at the core of its strategies”

“women activists know how”

I am learning from this day, and everybody can from “Equal Power – Lasting Peace” report.

Maja Stajcic

Att springa för kvinnor i krig

I helgen som var sprang jag och min mamma halva lidingöloppet, något som blivit lite av en tradition för oss. I år sprang vi i Kvinna till Kvinna tshirts. Vi syntes väl i folkvimlet och fick fina kommentarer längs vägen – alltid lika härligt när man kan kombinera nytta med nöje. Springturen kändes lite meningsfullare än vanligt och det var ett effektivt sätt att synliggöra Kvinna till Kvinnas viktiga arbete för fred för såväl åskådare som medtävlande.

Sara och Mona Laginder

Baksida av Kvinna till Kvinna tshirt

Pride and Prejudice Belgrade Style

Det kryper i hela kroppen. Jag har stämt träff med en kompis vid ett mysigt utecafé runt hörnet från kvarteret där jag bor. Ikväll visas Elisabeth Ohlson Wallins utställning Ecce Homo som en del av den pågående Pride-veckan på Centre for Cultural Decontamination – Centrum för Kulturell Avgiftning i Belgrad, som ligger i mitt kvarter. Jag brukar älska att gå dit, det är ett riktigt schysst aktivistställe med mysig innergård, stor utställningslokal och härlig atmosfär av förfallen fin-betong.

Just idag är hela kvarteret avspärrat med person-höga kravallstaket; min gata, kulturcentergatan och två gator till så att det bildas en avstängd zon runt hela alltet. Det formligen kryllar av “ninja turtles” – kravallklädda poliser med västar, hjälmar, sköldar. Hela centrum är fullt, de är lätt över hundra bara i vårt kvarter, och vid en huvudgata längre bort räknar jag till 10 ridande poliser förutom alla i bil och till fots.

Min kompis vill inte gå till utställningen precis när den öppnar av rädsla för att komma med på film och hamna på Youtube. Istället sätter vi oss på utecaféet och tar vars en öl. En stor folkmassa har samlats – den ena avspärrade gatan in till kulturcentret ligger mitt emot caféet. Någon i folkmassan ger nån slags intervju och det kryllar av TV-kameror och fotografer. Alla applåderar – inklusive alla som sitter runt oss på caféet, när talaren är klar. Det är någon från den ortodoxa kyrkan tydligen som sprider hatbudskap, mot homosexuella i allmänhet och Ecce Homo i synnerhet. Två välmejkade, leende kvinnor i 40-årsåldern går runt och delar ut flygblad med budskapet att Pride-paraden måste stoppas. (Vilket den också blivit tidigare under dagen.) Och jag kvävs nästan av allt detta hat. Det är som att det uppstått en parallell version av mina i vanliga fall så vänliga Belgrad-kvarter. Det är nån slags uppsluppen stämning på caféet, mannen bredvid oss bjuder på brända mandlar och alla ser ut som helt vanliga människor men jag och min kompis känner oss som totala ufon och jag kan bara tänka på att cafépersonalen inte bryr sig om att flygbladen delas ut och att vi brukar gå hit jag och min lilla familj och att kyparna brukar vara supertrevliga och busa med vår son. Och att dessa, till synes vanliga människor som omger oss på caféet står för allt detta hat. Att de ägnar energi åt att begränsa andra människor i sina livsval som egentligen inte påverkar dem.Tänk om det bara varit fotbollshuliganer som var hatare, vad mycket enklare.

Continue reading

Våra sista dagar i Abchazien

- Nej, det pratas inte så mycket om det georgiska valet här, säger en kvinna till oss när vi frågar om hon hört vad den Abchaziska befolkningen tycker om Georgiens valresultat. Och som vi gång på gång insett under vår tid här: det här är Abchazien, det må vara en de facto stat, men här talar man om det som händer i Abchazien, inte mycket om Georgien. Så vi pratar inte mer om saken, utan konstaterar att det var oppositionen som vann, och forsätter med vårt sjukvårdsarbete.

Gata i Gali
Gatan utanför vårt tillfälliga hem i Gali.

Det är dags för oss att avrunda vår tid i Abchazien. Under snart tre veckors tid har vi följt Avangards dagliga arbeta här i Gali-regionen. Vi har med organisationens sjukvårdspersonal på besök ut i de mest avlägsna byar för att bedriva hälsovård. Vi har följt med hela organisationen på utbildningsdagar i Abchaziens norra del.

Continue reading

Nalbandyan women’s village club

Kvinna till Kvinna har en ny samarbetsorganisation i södra Armenien: ”Nalbandyan women’s village Club”.

Kontrasten mellan huvudstaden Jerevan, Armenien, och livet på landet i södra delen av landet blir påtaglig i mötet med kvinnor från de södra gränsbyarna. Under en helg i Jerevan träffar vi fem kvinnor från Nalbandyan och andra byar i södra Armenien på gränsen till Turkiet för att tillsammans arbeta med projektplanering. Kvinnorna berättar om det hårda och slitsamma livet som kvinnor har här. Många är ensamförsörjande bönder, största delen frukt och grönsaker, och är på så sätt beroende av vädret men framförallt av vatten. Vatten är det ont om så det gäller att passa på den tid på dygnet som vatten är tillgängligt för att uträtta alla de sysslor som kräver vatten. Förutom sina odlingar har de flesta kvinnorna i byarna även andra jobb såsom lärare, bibliotekarie, postansvarig eller inom sjukvården eller den lokala administrationen. Männen är till stor del frånvarande som gästarbetare, i framförallt Ryssland. Den armeniska landsbygden präglas av, förutom hårt arbete under svåra villkor, av en mentalitet med stereotypa könsroller och starka lokala kulturella traditioner.

Continue reading