Konsten att hantera rädda män

På fredskonferensen för södra Kaukasus i Georgiens huvudstad Tbilisi är intresset för kvinnors deltagande inte stort. Foto: Kvinna till Kvinna/Julia Lapitskii.

På fredskonferensen för södra Kaukasus i Georgiens huvudstad Tbilisi är intresset för kvinnors deltagande inte stort. Foto: Kvinna till Kvinna/Julia Lapitskii.

- Frun, ge mig ett glas vatten!
- Vad är det magiska ordet?
- SNABBT!

En glad ung man drar ett skämt och väntar på att jag ska börja skratta. Jag samlar all diplomati inom mig och svarar kort ”Hur kommer det sig att du tror att jag skulle tycka det var roligt?”. Fast egentligen vill jag säga något helt annat, inte lika snällt.

Jag är på en workshop som hålls av unga tjejer från Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer i Armenien och Azerbajdzjan, länder som sedan 20 år tillbaka befinner sig i konflikt över Nagorno-Karabakh-området. Än så länge lågintensivt militärt, men högst intensivt när det gäller hatiska mediebilder av varandra, fiendeförklaringar och konfrontativa meningsutbyten.

Ironiskt nog är samhällen i konflikt förvånansvärt lika varandra när det gäller de tilltänkta platserna för en kvinna, nämligen köket, barnkammaren och sovrummet. En kvinna ute i det offentliga befinner sig vanligtvis där endast med nådig tillåtelse från en man.

Continue reading

Kvinnor söker enad röst mot krig och våld

Eman Abdulrahman

Eman Abdulrahman från Baghdad Women’s Association, en av nio aktivister på Kvinna till Kvinnas påverkansträning i Erbil. Foto: Kvinna till Kvinna/Karin Råghall

Det är inte varje dag jag sitter och pratar med en feminist som har blivit fängslad – och i fängelset blivit utsatt för brutal tortyr och isolering under flera veckors tid. Det är inte varje dag jag intervjuar en kvinnorättsaktivist som är vän med en av mammorna som förlorade sin son i den där massavrättningen i Irak eller har förstahandsinformation om de där kidnappningarna jag hört om på nyheterna.

Men nu sitter jag här i en restaurang på sjätte våningen med magnifik utsikt över Erbil i irakiska Kurdistan, och pratar med dem i timtals, en efter en. Varje kväll samma procedur: jag och min kollega H från Bagdad sätter oss med en aktivist vid femtiden.

Vi pratar oss igenom solnedgången, H översätter tålmodigt, och sitter plötsligt där i kompakt mörker (ingen bryr sig om att tända restaurangens lampor). Vi lutar oss fram över bordet för att höra och se varandra, medan livets allra största och svåraste frågor svävar mellan oss i dunklet.

”Sedan jag tvingades på flykt i somras har ingen frågat om min situation som internflykting, ingen förutom Kvinna till Kvinna”, säger Buthaina, en av dem jag pratar med, när intervjun är slut.

Jag ser på henne, en ståtlig och stark kvinnorättsaktivist som inte vet om hon någonsin kommer att kunna känna sig trygg på sin hemort igen, och mitt hjärta drar ihop sig i sorg. Samtidigt väller en ödmjukhet fram, inför hennes styrka och hennes mod att fortsätta kämpa för andra kvinnors rättigheter i ett skede då hennes eget liv vänts uppochner.

Continue reading

Maintaining Hope in Gaza

One of the strong women that continue keeping hope in Gaza. Photo: Kvinna till Kvinna/ Magnea Marinosdottir

One of the resilient women maintaining hope in Gaza. Photo: Kvinna till Kvinna/ Magnea Marinosdottir

She is standing outside under the blue sky with five of her kids in one of the neighbourhoods hardest hit in the war last summer. Compared to last time I was in Gaza four months ago, there are little signs of change: some piles of rubbles with rubble removal on-going, some piles of sand and gravel, and small groups of men working on reconstructing roads and infrastructure I assume. Yet very few are repairing their own apartments or houses.

She agrees to show me inside the 4-5 square meter space where she lives with her husband and the children.  The mattresses they sleep on are piled up by one wall while rest of their belongings are up against the other walls including a small gas stove where she cooks meals for the family.  The room they are living in is the only part of their house which was left standing after the war when they were forced to flee first to a hospital that was used as a shelter until it was bombed and then to a UNWRA school. They were offered to move into a container. Instead, they decided to move back to what is remaining of their home – one little room – hoping they can soon begin to rebuild their house.

Instead of moving to a container, the family decided to stay in what is left of their own home. Photo: Kvinna till Kvinna/ Magnea Marinosdottir

Instead of moving to a container, the family decided to stay in what is left of their own home. Photo: Kvinna till Kvinna/ Magnea Marinosdottir

They are still waiting for support. They get coupons to purchase food as they lost their livestock during the war and are not in a position to make any income to purchase a new one. Their situation is same or similar to the situation of many others who lost their home and livelihood during the war.

The spirit of this mother and her cheerful kids is something I hope they manage to maintain until they will receive the required assistance so they can have a future.

Inspiration och öppenhet trots skilda vardagar

Palestinska och svenska aktivisters möte i Nablus. Foto: Kvinna till Kvinna/ Matilda Reiderstedt

Palestinska och svenska aktivisters möte i Nablus. Foto: Kvinna till Kvinna/ Matilda Reiderstedt

Nu är vi här!

Efter flera månaders förberedelser hade vi igår en jätteintressant, spännande och viktig workshop i Nablus, Västbanken. Från Sverige deltog jag, Mira, Matilda och Karin från Kvinna till Kvinnas kontor i Sverige tillsammans med unga kvinnorättsaktivister från Västbanken, Gaza, Jerusalem. Det var första gången som dessa unga kvinnorättsaktivister samlades för en gemensam workshop och det kändes otroligt speciellt att få vara del av det.

Jag heter Erika och pluggar Politices Masterprogram i min hemstad Uppsala. Sedan tre år tillbaka är jag aktiv Kvinna till Kvinna-informatör i Stockholm och i Uppsala. Att genom denna resa få möjlighet att vara med och träffa några av de kvinnor som får stöd genom Kvinna till Kvinnas projekt känns jätteinspirerande!

Tillsammans diskuterade vi motgångar och framgångar för kvinnors rättigheter i Sverige, Jerusalem, Palestina och Gaza. Det som gjorde mig mest överraskad, och glad, var hur öppet vi kunde prata med varandra om kvinnors gemensamma utmaningar trots skilda vardagar.

Idag gjorde vi ett studiebesök hos unionen för taxitransport i Nablus. Några av aktivisterna har drivit ett projekt för att uppmana taxichaufförer att handikappanpassa sina bilar. Det har varit en lyckad kampanj och idag var hela gänget från gårdagens workshop med och märkte ut taxibilar med klisterlappar som säger att taxibilarna ska vara särskilt handikappanpassade. Projektets slogan ”My disability doesn´t limit my movement” stod på klisterlapparna.

Det är mycket som jag kommer att ta med mig efter dessa dagar och det känns fantastiskt att få se vad Kvinna till Kvinna bidrar med på plats genom sina projekt – Kampen för alla kvinnors rättigheter går vidare!

 Erika Leijon Flodin, 26 år, Uppsala

Gamla stan, Jerusalem

Unga kvinnor driver ett aktivitetscenter för kvinnor och barn i Gamla stan i Jerusalem; en stadsdel där palestinier utsätts för stor diskriminering och trakasserier av israelisk militär. Foto: Kvinna till Kvinna/Matilda Reiderstedt

While President Abbas is in Sweden…

During the bombings against Gaza in the summer of 2014, Kvinna till Kvinnas partner organisation Aisha decided to gather their staff for an integrated security and wellbeing training. They felt they needed to strengthen themselves in order to be able to continue helping others, and they used the IS method that they learnt from Kvinna till Kvinna.

During the bombings against Gaza in the summer of 2014, Kvinna till Kvinnas partner organisation Aisha decided to gather their staff for an integrated security and wellbeing training. They felt they needed to strengthen themselves in order to be able to continue helping others, and they used the IS method that they learnt from Kvinna till Kvinna.

I am on my way to Gaza, getting back to our office in Jerusalem by the end of the week. While I am away, the President of the occupied State of Palestine, Mr. Mahmoud Abbas, is traveling to Sweden to meet with Prime Minister Stefan Löfven and Foreign Minister Wallström. The reason for this visit is the recognition of Palestine as a State by Sweden of 30 October 2014. The recognition followed steps taken by the Palestinian National Authority (PNA) towards reinforcing its claim for statehood, most importantly its announcement to accede to 48 UN Conventions. The first step in the accession process was taken in April 2014 when the PNA became party to 12 fundamental human rights conventions including the bills of rights for women, namely the Convention to Eliminate All Forms of Discrimination of Violence Against Women (CEDAW). The accession to CEDAW opens up a window of opportunity to revoke and reform laws and legal provisions discriminating against women and violating their rights. Upon Sweden’s recognition, the Swedish Foreign Minister stressed that Sweden wants “above all to defend democracy, human rights and the position of women in what’s going to be nation-building for Palestine from now on.“ Sweden has followed through on its recognition by increasing the support to development interventions by 50% from 2015-2019 compared to the previous period in an effort to underpin state-building in Palestine. The focus is not least on women‘s rights and Gaza where 51% of women, who have ever been in a marriage, report that they have been subjected to violence in their intimate relationships (UN Women Statistics). In another survey on protection needs in the West Bank, East Jerusalem and Gaza, 2nd from the top, is domestic violence in Gaza.

I am on my way to Gaza to meet and discuss with our partners and support them in their important and much needed work. One partner organisation is developing a programme (funded by Sida) to tackle violence against women/girls, also engaging men/boys in that process. Another partner organisation together with a partner in the West Bank are working on a programme to support bereaved women in the Gaza strip: women who have suffered various kinds of losses due to the siege and the Gaza wars in 2008-2009, 2012 and the most devastating one in terms of the death toll and the damage done to homes and industries in the summer of 2014. These programmes will complement what we are supporting already, namely provision of legal aid to and representation of women in sharia courts; empowerment programs for victims of violence and other vulnerable women; rights of women with disabilities in the West Bank and Gaza; and research and interventions pertaining to the practice and risk of early marriages.

The situation in Gaza makes me sad. At the same time, I always feel inspired after talking to our partners in Gaza whose resilience and spirit I admire. The same goes for our partners in the West Bank. If these women would be in positions of formal power there would not be any problems!

Continue reading