Chokladbollar och svärmödrar som största hot

“Genusperspektivet under mötet var lika frånvarande som män var överrepresenterade.” Det skriver Malin Askhamre, Kvinna till Kvinnas fältrepresentant för Södra Kaukasien, som nyligen blev påmind om att jämställdhetsfrågor fortfarande har låg status, inom civilsamhället såväl som på EU-toppmöten.

EU-toppmöte Riga 21-22 maj, nästan bara män

Var är kvinnorna? kan en fråga sig. Frågan gäller både EU-toppmötet och konferens för civilt samhälle inför det. Foto: EU Council

Inför ett EU-toppmöte i Riga den 21-22 maj samlades representanter för civila samhället från Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland för en egen konferens. Kvinna till Kvinna och flera av våra samarbetsorganisationer var där.

”Stopp, den är farlig!” Ordföranden i EU:s Östliga Partnerskaps* styrelse för civilsamhället kliver med stora steg emot mig där jag står lutad över det uppdukade kakfatet vid kaffepausen. Det är slutet på den första dagen av civilsamhälleskonferens inför Riga-toppmötet där EU kommer att möta Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Moldavien och Ukraina. Jag ryggar tillbaka och rycker åt mig handen som siktat in sig på en tillsynes oskyldig chokladboll. ”Vad är det som är fel?” frågar jag den äldre mannen, som höjer på ögonbrynen och säger: ”Den kommer att sätta sig direkt på din rumpa, det vill du väl inte?”

Till min förvåning nyper jag av hans kommentar och ber honom inte diskutera min rumpas storlek. Dock oklart om han hörde, när han fortsatte genom kaféet och bort till nästa uppdrag som moderator. Inför toppmötet i Riga samlades drygt 250 representanter för civilsamhället från de sex länderna för att enas om rekommendationer för hur civilsamhället kan stärkas inom det Östliga Partnerskapet. Genusperspektivet under mötet var lika frånvarande som män var överrepresenterade i paneler och diskussioner.

Frågan blir då naturligtvis: Vilka representerar egentligen civilsamhället? Continue reading

Unforgettable testimonies at court for women survivors

Demonstration opening Women's Court. The banderole says: "Women's court – feminist approach to justice". Photo: Kvinna till Kvinna/Milica Mirazic.

Demonstration opening Women’s Court. The banderole says: “Women’s court – feminist approach to justice”. Photo: Kvinna till Kvinna/Milica Mirazic.

”I am a heroine!” said one of the younger women who testified. She had survived a long period of sexual violence, rape and torture as a teenager in one of the rape camps, a more or less forceful and violent marriage, divorce and a new beginning. ”They took most of my childhood. They took my youth. But the present, and the future are mine.”

Last weekend, May 7-10, Women’s Court in Sarajevo gathered some 500 women from Bosnia and Herzegovina, Croatia, Kosovo, Macedonia, Montenegro, Slovenia and Serbia, to testify and listen to witnesses and their personal life-stories about what happened during the Balkan wars in the 90s and thereafter – and how that affected, and still affects, women’s lives today.

The most powerful thing about the Court was that the women survivors and their testimonies were at the centre. They were made subjects, taking power of the space and of their own stories. The rest of us could only listen, and give our solidarity and standing ovations to their courage.

The process leading up to the Court has taken several years. As far as I know, the idea was first launched in 2001, and the work intensified during 2010. An enormous amount of work has been carried out in the last five years in each respective country as well as at the regional level.
Continue reading

Förändringsvindar för kvinnor i Södra Kaukasien

För sex år sedan lämnade Stina Magnusson Buur Georgiens huvudstad Tbilisi där hon jobbade som Kvinna till Kvinnas fältrepresentant för Södra Kaukasien. Nu när Stina är tillbaka, får hon anledning att känna både glädje och oro.  
En växande grupp unga kvinnor kallar sig för feminister i Georgien, något som var svårt att föreställa sig för 8 år sedan. Photo: Kvinna till Kvinna

En växande grupp unga kvinnor kallar sig för feminister i Georgien, något som var svårt att föreställa sig för 6 år sedan. En av de är juristen Tsiala Ratiani. Photo: Kvinna till Kvinna

Hela den gångna veckan har varit en nostalgisk tripp nerför memory lane. Det är sex år sedan jag lämnade Georgien. Veckan som gått har jag varit tillbaka och tillsammans med team och chefer jobbat med att planera Kvinna till Kvinnas arbete i Södra Kaukasien fem år framåt. Förutom att jag har träffat vänner som jag inte sett på flera år och ätit min vikt i georgisk mat.

Tbilisi är sig likt även om det ser lite annorlunda ut. Fasader är renoverade, parker uppiffade, det finns en gångbro över floden Mtkvari, ramper vid trottoarkanter, en budget-kopia av operahuset i Sydney som innehåller justitiedepartementet och en (fungerande!) linbana upp till fortet och botaniska trädgården.

Det finns automater utställda i olika gathörn där man kan betala sina räkningar. Det finns ett wifi-nätverk som – i teorin – täcker hela stan så att du alltid kan vara uppkopplad. (Nätverket heter ”Tbilisi loves you” vilket gör det upplagt för humor. Tbilisi är en nyckfull älskarinna, inget nytt på den fronten. I nio fall av tio borde nätverket heta: ”Tbilisi shows you her middle finger and goes back to sleep”.) Men ändå. I själ och hjärta är Tbilisi sig likt.

Continue reading