About ChristineBender

Metodsamordnare

Projektplanering hos Amez i Halabja

Vi står i trädgården och tittar bort över bergen. På andra sidan ligger Iran. En natt för mer än 24 år sedan begav sig Awár och Dilan Daleni iväg från sin stad och tog sig över bergen för att börja ett nytt liv någon annanstans. Det var början på en lång och besvärlig resa men alternativet att stanna fanns inte då. Idag är de tillbaka och driver sedan 2007 kvinnoorganisationen Amez i Halabja.

Amez betyder ungefär omfamning och det är vad organisationen gör. Den är öppen för alla kvinnor i Halabja som vill komma till centret och ta del av deras aktiviteter. Det kommer kvinnor från alla grupper i samhället och från olika religiösa och etniska grupper och även personalen inbjuder till den omfamningen då de representerar helt olika grupper ur den kvinnliga befolkningen. Det pratas mycket om flickor och Emelia och jag blir lite förvirrade – är det inte en kvinnoorganisation? Jodå, men på kurdiska finns två ord som kan betyda kvinna och det ena har ett av de stora politiska partierna lagt beslag på. Följaktligen tog då det andra större partier beslag på det andra ordet för kvinna. För att visa på sitt politiska oberoende och inte bli förknippade med något av de politiska partierna har Amez valt att säga flickor vilket inte alls betyder att de endast vänder sig till just flickor.   De berättar stolt om en 64 årigkvinna som deltog i sportgruppen.

Continue reading

Nalbandyan women’s village club

Kvinna till Kvinna har en ny samarbetsorganisation i södra Armenien: ”Nalbandyan women’s village Club”.

Kontrasten mellan huvudstaden Jerevan, Armenien, och livet på landet i södra delen av landet blir påtaglig i mötet med kvinnor från de södra gränsbyarna. Under en helg i Jerevan träffar vi fem kvinnor från Nalbandyan och andra byar i södra Armenien på gränsen till Turkiet för att tillsammans arbeta med projektplanering. Kvinnorna berättar om det hårda och slitsamma livet som kvinnor har här. Många är ensamförsörjande bönder, största delen frukt och grönsaker, och är på så sätt beroende av vädret men framförallt av vatten. Vatten är det ont om så det gäller att passa på den tid på dygnet som vatten är tillgängligt för att uträtta alla de sysslor som kräver vatten. Förutom sina odlingar har de flesta kvinnorna i byarna även andra jobb såsom lärare, bibliotekarie, postansvarig eller inom sjukvården eller den lokala administrationen. Männen är till stor del frånvarande som gästarbetare, i framförallt Ryssland. Den armeniska landsbygden präglas av, förutom hårt arbete under svåra villkor, av en mentalitet med stereotypa könsroller och starka lokala kulturella traditioner.

Continue reading