Uppförsbacke för kvinnliga journalister i Gaza

Det finns idag ungefär 120 kvinnliga journalister i Gaza, varav de flesta är frilansare. Kvinna till Kvinnas pressekreterare Anna-Carin Hall bloggar om ett möte med Mariam, som vittnar om de svåra villkoren för kvinnor som vågar sig på ett mansdominerat yrke i det mansdominerade samhället.

Kvinnors marginalisering i palestinska samhälle är enorm. Det är inte tillåtet att tala med kvinnor direkt utan en måste fråga deras män om lov och att männen säger oftast nej. Foto: Kvinna till Kvinna/Linda Öhman

Jag träffade Mariam (som egentligen heter något annat) på en workshop om genus- och konfliktmedveten journalistik. Hon är en av de tre personer som lyckades att få tillstånd att lämna Gaza för att resa till  Västbanken just för att delta i mötet. Tre andra fick inte tillstånd och ingen vet varför. För att lämna Gaza krävs tillstånd från Israel men en måste ha ett tydlig syfte med resan och att få ett sådant tillstånd är extremt svårt. Gaza kallas ibland världens största fängelse, och nu börjar jag förstå varför …

En av journalisterna från Gaza, Mariam, berättar om hur situationen har varit för de kvinnliga mediearbetarna i Gaza under de senaste åtta åren av blockad och speciellt under förra sommarens krig.

”Gazas kvinnliga journalister jobbar i uppförsbacke. De utsätts ofta för smutskastning av samhället och har svårt att röra sig fritt ute. Det var illa förut och nu är det värre,” säger Mariam.

Det finns idag ungefär 120 kvinnliga journalister i Gaza varav de flesta är frilansare. De utgör bara en liten del av den totala journalistkåren i området, men det har ändå skett en stor ökning. För femton år sedan fanns det bara cirka fem kvinnliga journalister i Gaza.

15 journalister dog under Israels krig mot Gaza 2014 varav en var kvinna. Vad som var helt nytt under förra sommarens konflikt var att det fanns kvinnliga palestinska journalister ute på fältet och i stridsområdena. De flesta av dessa var just frilansare som jobbade för nätmedia och de utsatte ofta sig själva för stor fara.

Under de akuta skeendena glömde de ofta helt bort säkerhetstänkandet och det var bara reportrarna som jobbade för de internationella medierna som hade hjälmar och skyddsvästar. De kvinnliga journalisterna uppvisade ett stort mod, men tog också stora risker och många hade heller inte kunskap om hur man skyddar sig. Det fanns speciellt en kvinnlig journalist som var i stridsområdet dygnet runt och fick mat och rena kläder av hjälpsamma affärsinnehavare, berättar Mariam.

”Det var en mycket besvärlig situation. Kvinnliga journalister hade också svårt att hitta säkra natthärbärgen och efter mörkrets inbrott var och är det alltför farligt att som kvinnlig journalist ensam åka bil i Gaza.”

Mariam säger att Hamas ofta har tvingat kvinnliga journalister att stanna hemma. De utsätts dessutom ofta för utpressning om de undersöker politiska sammanhang eller Gaza-administrationens myndigheter eller publicerar i utländska medier. En kvinnlig journalist som samarbetade med en utländsk korrespondent hotades med bestraffning. En annan kvinnlig reporter publicerade en artikel i en israelisk tidning, men fick betala med sitt liv.

”Det finns ingen organisation för just kvinnliga journalister i Gaza och det skulle behövas”, säger Mariam och fortsätter: “Det finns också ett akut behov av psykologhjälp eftersom många lider av PTSD (posttraumatiskt stressyndrom)”.

Mariam avslutar vårt samtal med att det ändå finns hopp inför framtiden. Mycket är annorlunda idag än det var för bara fem år sedan. Kunskapsnivån har höjts, invånarna i Gaza är ständigt online och sociala medier gör att folk utbyter information. Det är lättare att nå ut, helt enkelt.

 

Stöd Kvinna till Kvinna! Vi stärker kvinnor i krig och konflikter för att kvinnors makt och inflytande ska öka. Ditt stöd är nödvändigt för att vi ska kunna fortsätta göra det.

Comments are closed.