”Att ta hand om sig själv är ett politiskt ställningstagande”

Effektiv tidshantering är en av strategier för en hållbar aktivism. Det pratade Mariam Gagosh om. Foto: Kvinna till Kvinna/Malin Askhamre

Mariam Gagosh pratar om effektiv tidshantering som en strategi för hållbar aktivism. Foto: Kvinna till Kvinna/Malin Askhamre

Det växande hotet mot kvinnorättsförsvarare och det minskade utrymmet för arbete med kvinnors rättigheter leder till ökad stress, frustration och en känsla av otillräcklighet bland aktivister. För att stärka deras motivation och hälsa, både fysiskt och mentalt, har Kvinna till Kvinna tagit fram metoden ”Integrerad säkerhet”. Malin Askhamre bloggar från en workshop där ett tjugotal kvinnorättsförsvarare från Balkan och södra Kaukasien samlats för att arbeta kring hållbar aktivism i en trygg miljö.

 

Den feministiska kampen var en gemensam nämnare för samtliga, och allas kontextryggsäckar och erfarenheter dukades upp till ett inbjudande och lärorikt smörgåsbord. Ingen gick hungrig därifrån. Gemensamma nämnare var även hjältinnan/martyren-fenomenet och bördan av den stereotypa kvinnorollen, två svulster som många kunde relatera till, och vilka bidrar till ohälsa.

Att ta hand om andra, utföra obetalda, osedda hemarbetet, lägga ner tid på att ansa och sminka oss för att anses se ut som kvinnor ska: den stereotypa kvinnorollen är en mörk skugga, ständigt närvarande, molande med dåligt samvete och av otillräcklighet. Även den radikalaste feminist skuggas (i alla fall fläckvis) av den stereotypa kvinnorollen. Samhällets traditionella förväntningar och krav på kvinnor behöver lyftas upp till ljuset och blekna bort, vi har tröttnat!

Den andra aspekten, feministhjältinnan/martyren, som alltid ställer upp, jobbar dygnet och året runt, är en kontraproduktiv baksida av aktivisters välvilja och jävlaranamma att skapa förändring. Ingen vinner i längden på självdegraderande arbetsmoral. Det är inte själviskt att ta hand om sig själv, det är ett politiskt ställningstagande för hållbar aktivism.

Continue reading

Chokladbollar och svärmödrar som största hot

“Genusperspektivet under mötet var lika frånvarande som män var överrepresenterade.” Det skriver Malin Askhamre, Kvinna till Kvinnas fältrepresentant för Södra Kaukasien, som nyligen blev påmind om att jämställdhetsfrågor fortfarande har låg status, inom civilsamhället såväl som på EU-toppmöten.

EU-toppmöte Riga 21-22 maj, nästan bara män

Var är kvinnorna? kan en fråga sig. Frågan gäller både EU-toppmötet och konferens för civilt samhälle inför det. Foto: EU Council

Inför ett EU-toppmöte i Riga den 21-22 maj samlades representanter för civila samhället från Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland för en egen konferens. Kvinna till Kvinna och flera av våra samarbetsorganisationer var där.

”Stopp, den är farlig!” Ordföranden i EU:s Östliga Partnerskaps* styrelse för civilsamhället kliver med stora steg emot mig där jag står lutad över det uppdukade kakfatet vid kaffepausen. Det är slutet på den första dagen av civilsamhälleskonferens inför Riga-toppmötet där EU kommer att möta Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Moldavien och Ukraina. Jag ryggar tillbaka och rycker åt mig handen som siktat in sig på en tillsynes oskyldig chokladboll. ”Vad är det som är fel?” frågar jag den äldre mannen, som höjer på ögonbrynen och säger: ”Den kommer att sätta sig direkt på din rumpa, det vill du väl inte?”

Till min förvåning nyper jag av hans kommentar och ber honom inte diskutera min rumpas storlek. Dock oklart om han hörde, när han fortsatte genom kaféet och bort till nästa uppdrag som moderator. Inför toppmötet i Riga samlades drygt 250 representanter för civilsamhället från de sex länderna för att enas om rekommendationer för hur civilsamhället kan stärkas inom det Östliga Partnerskapet. Genusperspektivet under mötet var lika frånvarande som män var överrepresenterade i paneler och diskussioner.

Frågan blir då naturligtvis: Vilka representerar egentligen civilsamhället? Continue reading

Förändringsvindar för kvinnor i Södra Kaukasien

För sex år sedan lämnade Stina Magnusson Buur Georgiens huvudstad Tbilisi där hon jobbade som Kvinna till Kvinnas fältrepresentant för Södra Kaukasien. Nu när Stina är tillbaka, får hon anledning att känna både glädje och oro.  
En växande grupp unga kvinnor kallar sig för feminister i Georgien, något som var svårt att föreställa sig för 8 år sedan. Photo: Kvinna till Kvinna

En växande grupp unga kvinnor kallar sig för feminister i Georgien, något som var svårt att föreställa sig för 6 år sedan. En av de är juristen Tsiala Ratiani. Photo: Kvinna till Kvinna

Hela den gångna veckan har varit en nostalgisk tripp nerför memory lane. Det är sex år sedan jag lämnade Georgien. Veckan som gått har jag varit tillbaka och tillsammans med team och chefer jobbat med att planera Kvinna till Kvinnas arbete i Södra Kaukasien fem år framåt. Förutom att jag har träffat vänner som jag inte sett på flera år och ätit min vikt i georgisk mat.

Tbilisi är sig likt även om det ser lite annorlunda ut. Fasader är renoverade, parker uppiffade, det finns en gångbro över floden Mtkvari, ramper vid trottoarkanter, en budget-kopia av operahuset i Sydney som innehåller justitiedepartementet och en (fungerande!) linbana upp till fortet och botaniska trädgården.

Det finns automater utställda i olika gathörn där man kan betala sina räkningar. Det finns ett wifi-nätverk som – i teorin – täcker hela stan så att du alltid kan vara uppkopplad. (Nätverket heter ”Tbilisi loves you” vilket gör det upplagt för humor. Tbilisi är en nyckfull älskarinna, inget nytt på den fronten. I nio fall av tio borde nätverket heta: ”Tbilisi shows you her middle finger and goes back to sleep”.) Men ändå. I själ och hjärta är Tbilisi sig likt.

Continue reading

Eat that, sexism!

Sexist advert at Tbilisi airport On the Tbilisi airport a sexist commercial, complete with headless woman, welcomes visitors. Fortunately me and my colleagues from Kvinna till Kvinna’s South Caucasus team  are going to spend this week planning a new regional strategy to improve women’s rights in South Caucasus.

We believe that feminism and hard work will make OUR dreams come true!

 

Konsten att hantera rädda män

På fredskonferensen för södra Kaukasus i Georgiens huvudstad Tbilisi är intresset för kvinnors deltagande inte stort. Foto: Kvinna till Kvinna/Julia Lapitskii.

På fredskonferensen för södra Kaukasus i Georgiens huvudstad Tbilisi är intresset för kvinnors deltagande inte stort. Foto: Kvinna till Kvinna/Julia Lapitskii.

- Frun, ge mig ett glas vatten!
- Vad är det magiska ordet?
- SNABBT!

En glad ung man drar ett skämt och väntar på att jag ska börja skratta. Jag samlar all diplomati inom mig och svarar kort ”Hur kommer det sig att du tror att jag skulle tycka det var roligt?”. Fast egentligen vill jag säga något helt annat, inte lika snällt.

Jag är på en workshop som hålls av unga tjejer från Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer i Armenien och Azerbajdzjan, länder som sedan 20 år tillbaka befinner sig i konflikt över Nagorno-Karabakh-området. Än så länge lågintensivt militärt, men högst intensivt när det gäller hatiska mediebilder av varandra, fiendeförklaringar och konfrontativa meningsutbyten.

Ironiskt nog är samhällen i konflikt förvånansvärt lika varandra när det gäller de tilltänkta platserna för en kvinna, nämligen köket, barnkammaren och sovrummet. En kvinna ute i det offentliga befinner sig vanligtvis där endast med nådig tillåtelse från en man.

Continue reading

White Ribbon Campaign

November 25:th was the kick-off for the 16 day long campaign of activities to stop the domestic violence around the world, also called the “White Ribbon Campaign”. Here in Tbilisi we started out with a demonstration outside of the parliament building, and there was quite a big crowd gathered in the pouring rain and chilly weather.

Mother of women killed in DV

Mother of woman killed in domestic violence

Before the manifestation started all attention was turned to a woman dressed in black, holding the portrait of her daughter in her hands. She was crying and screaming, pouring out all her sorrow, pain and anger towards all the injustice experienced. Her daughter was one of all the women killed in

Leaving impressions

Leaving impressions

domestic violence here in Georgia, so far about 24 victims only this year. All the journalists and media was flocking around her, to capture her story. I was standing nearby, and of course, I didn´t understand one word of what she said, since I don´t speak any georgian, but that kind of feelings don´t need any interpretation, they are quite obvious.

Signing petition

Signing petition

Speaches were held by several well known profiles in Georgia, people were signing petitions and dipping their hands in finger paint to leave their hand impressions on a big white board, in solidarity with all the suffering women in this country. The handprints were dissolving slowly in the rain, but I really hope that the resolutions to stop the silence on the domestic violence in Georgia will not melt away like that. The sight of the desperately crying mother has certainly left a lasting impression on my heart.

Later that day I participated in a high level meeting arranged by the UN Women, with representatives from the georgian government present, as well as ambassadors from both the US and Swedish embassies. A lot was said about how gender equality is the number one condition to end the domestic violence, when men start to see women as equal human beings they can no longer treat them as their property. For this reason men worldwide  are also being engaged in the “He for She Campaign”, a solidarity movement to get men and boys to take responsibility to eliminate discrimination against girls and women.

White Ribbon Campaign started

White Ribbon Campaign started

The US ambassador shared some depressing statistics on domestic violence: From all the women that were killed worldwide during 2012, half of them were killed by somebody close to them. This is not acceptable, nor in Georgia or anywhere else in the world. But steps are being taken forward, to change this situation, and women will not keep quiet until they get to share the human rights that belong to all humanity.