Finns det verkligen inget krig i Sverige?

Samtal efter Kriget har inget kvinnligt ansikte på Dramaten

Samtal efter Kriget har inget kvinnligt ansikte på Dramaten. Foto: Kvinna till Kvinna/ Alice Ilmenska

I 200 år har Sverige varit skonat från krig. Här är det fredligt och tryggt. Kriget, eller rättare sagt, en massa olika krig, härjar någon annanstans. Det är där, långt bortom Sveriges gränser, som människor går igenom krigets fasor. Det är där borta människor dör, förlorar sina nära och kära, sina hem, sitt allt. Det är där borta som mänskliga trauman och smärtsamma minnen kommer till och lever i människors medvetande, ruinerar liv i flera generationer. Men inte här.

Eller?

Continue reading

Än lever kriget inom mig

Boken “Kriget har inget kvinnligt ansikte” gavs ut på svenska 2012 av Ersatz förlag.

Jag släpar en grannpojke på ryggen från ett slagfält, kulor svischar över våra huvuden, en mina exploderar nära oss. Han stönar förtvivlat och ansiktet förvrids av smärta när jag lägger ett bandage… Och plötsligt ringer det på dörrklockan. Mamma hämtar mig och vi går hem. Jag är sju, och att leka krig är det naturligaste som finns. Rollfördelningen är enkel: har man tur spelar man ”de våra” – de sovjetiska soldaterna. Med mindre tur (för då måste man förstås förlora!) får man vara ”tysk”. Och tjejer de är sjuksköterskor allihopa.

När Svetlana Aleksievitj presenterade sin bok Kriget har inget kvinnligt ansikte i en källarlokal på Forum i Stockholm för nästan exakt ett år sedan och berättade om sin uppväxt omringad av krigsberättelser och bilder av fiende vs hjältar, slår det mig hur mycket krig fortfarande är en del av mig. I Sovjet utgjorde berättelserna om det Stora Fosterländska Kriget (som i övriga världen kallas för Andra världskriget) en stor del av vår uppfostran. Barnböcker, skolböcker, museibesök, teaterpjäser och barnfilmer handlade om krig och den heroiska segern. För mig delades tiden upp i före och efter kriget. Pappa föddes under kriget, mamma precis efter. Familjerelationer definieras genom krig, familjeberättelserna växer fram – farfar jobbade på en evakuerad fabrik, morfar körde stridsvagn genom halva Europa.

Men det är inte bara de heroiska berättelserna jag har ärvt, det är också skräcken, oron, känslan av att ständigt vara jagad och förtvivlat söka efter ett säkert gömställe, som följer mig. Otaliga gånger i mina mardrömmar är jag tvungen att fatta ett beslut, livets absolut svåraste, absolut hemskaste beslut. Vi är förföljda, gömmer oss i mörkret, bebisen vaknar, vad gör jag nu?!

Continue reading

Thirsting for justice – a review of the Sjövik seminar 14-16 June

The 11th Sjövik seminar 2013 started one day after the Swedish Minister of International Development Cooperation announced that Sweden should cut its development aid to Palestine, since it yields no visible results. The focus of the seminar was the water situation and the situation of women in Palestine. As usual, restrictions on travel for Palestinians implied that the planned participants were not able to attend which resulted in a list of guests that were not necessarily as familiar with the topic of women’s rights in Palestine as the original plan. However, the guests made up for it with compelling and moving personal stories about being women in Palestine.

The only guest from Israel, Lihi Joffe from New Profile, did a very good job of focusing on feminism and the impact of militarism on the Israeli society. She spoke in depth about the way in which militarism infiltrates all parts of Israeli society. Her talk started with the question: “Do we have a country with an army or do we have an army with a country?”  and went on to inform the audience about the societal sanctions that people who leave the army or refuse to serve will face in the Israeli society; how schools create a ranking system or a pecking order between students based on how many in their family that have served in the army during the history of wars in Israel.

Continue reading

Att springa för kvinnor i krig

I helgen som var sprang jag och min mamma halva lidingöloppet, något som blivit lite av en tradition för oss. I år sprang vi i Kvinna till Kvinna tshirts. Vi syntes väl i folkvimlet och fick fina kommentarer längs vägen – alltid lika härligt när man kan kombinera nytta med nöje. Springturen kändes lite meningsfullare än vanligt och det var ett effektivt sätt att synliggöra Kvinna till Kvinnas viktiga arbete för fred för såväl åskådare som medtävlande.

Sara och Mona Laginder

Baksida av Kvinna till Kvinna tshirt

My first Almedalen experience

Since I moved to Sweden three years ago, I had heard and read quite a lot about Almedalen but it wasn’t until this April that I finally had the opportunity to actively take part in it.

This time I did not participate only as a spectator but also as a speaker at the seminar Sociala medier ritar om kartan (in Swedish), but also as member of Kvinna till Kvinna’s inspiring campaign team Kärleksbomba en aktivist, which definitely allowed me to savour and appreciate the experience even more.

One thing is certain, this is certainly a special democratic experience that attracts the attention of citizens, politicians and of course the media.

And here is a selection of some random thoughts and feelings from six days of intensive campaigning and socializing activities, varsågoda!

– I heard it before and I can confirm it now, Almedalen is all about “networking”. It is hard to find a place that hosts so many people (around 17 000 visitors this year) from the public and private sector, and from the civil society, at the same time, in the same place, in such an informal way, and in addition covered by so many media outlets.

– You might wonder why not organize such an event somewhere in Stockholm or Gothenburg, but the relaxing atmosphere of Gotland is essential to ensure people do not take things too seriously! ;(

– Therefore, it should come as no surprise that the most popular word at Almedalen after the word “seminar” is the word “mingle”! For the uninitiated, the word “mingle” means the evening activities organized by the different entities to entertain and allow guests further informal networking opportunities. This means visitors take their mingling seriously here and try to choose among the various options strategically, since most of them require prior confirmation or some even are require a formal invitation.

– There is a huge selection of seminars and events to choose from (1476 events organized by 760 entities in 8 days!). Hats off to the smooth and well-coordinated organisation as well. This impressively wide choice means however, that one needs to prepare ahead and read more about the events, the speakers and the organizers. In general most of the seminars I attended were interesting and informative but the inspirational ones were really few.

– Although most of the speakers of the seminars are Swedish, yet a considerable number of guest speakers from different countries are also invited, which adds an international flavour to the experience. Personally, I had the feeling that the perspectives and opinions introduced by the foreign speakers where particularly appreciated as they often offered a fresh and unusual perspective. For international guests it is also easier to express criticism and sharper judgments, as they often are not concerned by how the Swedish media will report their views.

– The Arab spring is still a hot item this year, with many seminars were dedicated to analysing it’s development and repercussions on the situation of women and on democracy building in the Middle East. I tried to attend as many of them as I could and the messages I got was: yes, the route to democracy is long and hard but there is no turning back! Anissa Hassouna, one of the guests from Egypt, told me: “Achieving democracy is like giving birth to a baby, you cannot just stop in the middle of delivery, you just have to keep pushing!”

– Talking about this event being a democratic phenomenon means also that there is a big chance that you end up in conversations with people who stand on the opposite side of your values and political spectrum. In my case, I was forced in a debate with one representative of the Sweden Democrats (the far-right party who managed to enter the Swedish parliament for the first time in 2010).  And even though I think of myself as someone who has some experience in debating with people who hold intolerant views towards other groups in society, yet, each group has its own specific rhetoric, arguments and language, even though they might share some common characteristics. Living in Egypt, I was fully prepared with religious background information and scripture quotations to be able to debate with extremist religious groups, and living now in Europe, I should also be prepared with adequate background information to continue fending for universal human rights. In general, I think that the issue of the proliferation of far-right extremist groups in Europe is an acute problem that needs to be addressed in the public political discourse.

– And finally, if you travel to Almedalen with the ferry boat, take a good provision of food and snacks for the trip, that if you do not want to queue for two hours to get some food and forget about napping during the trip! You will for sure be surrounded by a huge number of happy, playing children of all ages, accompanying their parents to enjoy their, maybe first, Almedalen experience!

Nadia Elgohary, web editior at Equal Power – Lasting Peace

På plats med kärlekstält i Almedalen!

Nu är Kvinna till Kvinna på plats i Almedalen. I går var vårt första seminarium på Säkerhetspolitiskt sommartorg, “Sociala medier ritar om kartan”. Du som missade det kan se det här.  Vi har bästa tältplatsen precis vid Sveriges Radio, och bästa kampanjen: “Kärleksbomba”, där besökare kan skriva kärleksbrev till någon av våra aktivister och fota sig själva i en kärleksram. Kvinnorättsaktivister hotas, misshandlas och trakasseras, och många besökare har redan efter två timmar skickat kärlekshälsningar.

Ellinor Dahlén, Nadia Elgohary och Moa Richter Hagert redo att ta emot kärleksbombare!

Jag, Hanna Navier (längst till vänster) dök på våra vänner Marwa Sharaf Eldin, till höger om mig, och Hana Al Khamri, längst till höger, tillsammans med representant från Sveriges Kvinnojourers Riksförbund, och deras fina supporterhalsduk för ett jämställt samhälle. Hana och Marwa deltar i morgon på seminariet “The Arab Spring – backlash for women?” på Säkerhetspolitiskt Sommartorg klockan 09.00. Kvinna till Kvinna arrangerar seminariet tillsammans med Sida och Amnesty. 

Haydar Hussein, ordförande i studentsektionen av Sveriges Psykologförbund.

Haydar Hussein, ordförande i studentsektionen av Sveriges Psykologförbund, kärleksbombade Lanja Abdullah från Irak.

Rapparen Behrang Miri är en av alla som kärleksbombat i vårt tält.

Rapparen Behrang Miri är en av alla som kärleksbombat en kvinnorättsaktivst i vårt tält. Tack, Behrang!

Är du också i Almedalen, titta förbi vårt tält på Donnersgatan!

/Hanna