“Power no more flowers”

Igår var det fjärde gången jag var med på Internationella Kvinnodagen i Kosovo. Fjärde gången jag såg kvinnorörelsen här samlas och manifestera för rättvisa och kvinnors rättigheter: för ”power no more flowers”. Temat i år var mödrarnas kamp för att hitta sina saknade familjemedlemmar från kriget för femton år sedan. Man framförde krav till regeringen att göra mer för att hitta de saknade och för utökat samarbete med den serbiska regeringen. En av de jag talade med förklarade att “våra regeringar kan inte bara fortsätta att arbeta för EU-närmande och bygga infrastruktur, när vi fortfarande inte vet vad som hänt med våra söner”.

IMG_2646

Den 8 mars igår kändes speciell. För det första för att vi äntligen kunde fira att tidigare års krav för stöd till kvinnor som utsattes för våldtäkt under kriget äntligen har fått genomslag. År 2011 talade kvinnorörelsen i Kosovo den 8 mars för första gången med gemensam röst för att kvinnor som våldtogs under kriget måste få officiellt erkännande av Kosovos regering och rätt till ekonomiskt stöd på samma sätt som krigsveteraner och andra civila offer under kriget. I år, den 7 mars, invigde president Atifete Jahjaga ett nationellt råd för stöd till våldtäktsoffer, och lovade samtidigt att lagstiftningen snart kommer att inkludera dem som en särskild kategori av krigsoffer.

IMG_2533

Det som har hänt i Kosovo under de tre åren som gått är ett fantastiskt steg framåt. Tidigare var det omöjligt att lyfta frågan. Myndigheterna ville överhuvud taget inte erkänna att det förekom sexuellt våld under konflikten, eftersom det ansågs vara en skam för hela nationen. På grund av detta tabu har kvinnor som utsattes för våldtäkter underkriget varit stigmatiserade från samhället och sällan haft stöd ens från sin egen familj. Men nu har det alltså skett ett genombrott och presidentens offentliga uttalande den 7 mars var symboliskt viktigt.

IMG_2272
Den andra anledningen till att 8 mars var speciellt i år var för att kvinnorna i manifestationen var åtföljda av ett tjugotal kvinnor från nästan hela Södra Kaukasus: Abchazien, Armenien, Azerbajdzjan, Georgien och Nagorno-Karabach. Kvinnorna var här för ett utbyte som vi hade organiserat genom Kvinna till Kvinna. De var här för att träffa kvinnoorganisationer i Kosovo och utbyta erfarenheter om hur de arbetar med fredsbyggande och inter-etniskt samarbete.

IMG_2520

Hela veckan har vi rest runt och mött olika kvinnorättsaktivister i Kosovo. Vi har pratat mycket om Kosovo-kriget och hur kvinnorörelsen efter det har arbetat med inter-etniskt samarbete, framför allt mellan kosovo-serber och kosovo-albaner. Inter-etniskt samarbete har inte varit lätt eller smärtfritt, men för kvinnoorganisationer har det varit en prioritet.

IMG_2434
Det är svårt att beskriva hur det är att resa under en vecka med en grupp som bär på erfarenheter av så många olika konflikter och som representerar olika sidor av dessa. Första två dagarna kändes det som att konflikterna hela tiden var med oss. Om än inte uttalade så fanns de där som en osynlig barriär. Men efter bara ett par dagar tillsammans såg vi hur stämningen i gruppen förändrades. Plötsligt var de redo att bryta igenom barriärerna, redo att lyssna och försöka förstå varandra, och att erkänna att alla har sina upplevelser och erfarenheter av krig oavsett vilken sida av konflikten de representerar.

IMG_2550

Att kvinnor har liknande upplevelser i konflikter skapade en gemenskap i gruppen och det märktes genom att de alltid kom tillbaka till liknande slutsatser och önskan om fred: må ingen behöva uppleva krig igen. Må inga fler mödrar behöva leta efter sina saknade söner. Må inga fler murar byggas mellan människor. Må alla konflikter lösas med fredliga medel.
En av deltagarna beskrev det så väl:
”Det finns inga vinnare eller förlorare i krig – alla är förlorare. Därför måste vi undvika att vilja hämnas och istället måste vi bygga broar mellan varandra. Låt oss alla kvinnor i världen gå samman och göra det, låt oss ge ett starkt budskap till världen: inga fler krig!

IMG_2586

I morse åkte våra gäster tillbaka till sina länder. Säkert med samma känsla som jag av antiklimax såsom man alltid gör när något intensivt tar slut. Men jag vaknade med minnena från gårdagen då kvinnorna från Kosovo och Södra Kaukasus gick hand i hand i 8-marståget, och med en känsla av att vi nu är starkare och redo att fortsätta den dagliga kampen för kvinnors rättigheter och fred. För den måste fortsätta varje dag, året om.

Text: Lina Andéer
Foton: Kvinna till Kvinna/Laura Katona

Läs mer: The day we didn’t know any borders, nor nationalities, or religions”
av en utbytedeltagaren från Georgien Nino Modebaze

Stöd Kvinna till Kvinna! Vi stärker kvinnor i krig och konflikter för att kvinnors makt och inflytande ska öka. Ditt stöd är nödvändigt för att vi ska kunna fortsätta göra det.

Comments are closed.