Förändringsvindar för kvinnor i Södra Kaukasien

För sex år sedan lämnade Stina Magnusson Buur Georgiens huvudstad Tbilisi där hon jobbade som Kvinna till Kvinnas fältrepresentant för Södra Kaukasien. Nu när Stina är tillbaka, får hon anledning att känna både glädje och oro.  
En växande grupp unga kvinnor kallar sig för feminister i Georgien, något som var svårt att föreställa sig för 8 år sedan. Photo: Kvinna till Kvinna

En växande grupp unga kvinnor kallar sig för feminister i Georgien, något som var svårt att föreställa sig för 6 år sedan. En av de är juristen Tsiala Ratiani. Photo: Kvinna till Kvinna

Hela den gångna veckan har varit en nostalgisk tripp nerför memory lane. Det är sex år sedan jag lämnade Georgien. Veckan som gått har jag varit tillbaka och tillsammans med team och chefer jobbat med att planera Kvinna till Kvinnas arbete i Södra Kaukasien fem år framåt. Förutom att jag har träffat vänner som jag inte sett på flera år och ätit min vikt i georgisk mat.

Tbilisi är sig likt även om det ser lite annorlunda ut. Fasader är renoverade, parker uppiffade, det finns en gångbro över floden Mtkvari, ramper vid trottoarkanter, en budget-kopia av operahuset i Sydney som innehåller justitiedepartementet och en (fungerande!) linbana upp till fortet och botaniska trädgården.

Det finns automater utställda i olika gathörn där man kan betala sina räkningar. Det finns ett wifi-nätverk som – i teorin – täcker hela stan så att du alltid kan vara uppkopplad. (Nätverket heter ”Tbilisi loves you” vilket gör det upplagt för humor. Tbilisi är en nyckfull älskarinna, inget nytt på den fronten. I nio fall av tio borde nätverket heta: ”Tbilisi shows you her middle finger and goes back to sleep”.) Men ändå. I själ och hjärta är Tbilisi sig likt.

Förändringarnas vindar har inte rört sig särskilt långt utanför Tbilisi. När vi åker minibuss genom landet, till Telavi i Kakheti-regionen, ser husen och människorna ut som förr: stora generationsboenden med en åldrande befolkning och husdjur som rör sig fritt, fält och vinodlingar.

Kvinnoorganisationerna då? Till min stora glädje kan jag konstatera att där kan vi prata om mer än en ytlig förändring. Deras ihärdiga arbete har lett till att våld mot kvinnor nu är en fråga på den politiska dagordningen i Georgien, och något som debatteras offentligt. Presidenten har till och med utropat 2015 som Kvinnornas år. 2006 ville ingen TV-kanal sända dokumentärer om våld mot kvinnor, ens mot betalning. Könskvotering till parlamentet diskuteras som ett eventuellt lagförslag.

I Södra Kaukasien-regionen har vi sett att flera viktiga nätverk – av och för kvinnorättsaktivister- och organisationer – har skapats med fokus på politiskt inflytande (regionalt), våld mot kvinnor (i Armenien), samarbeten över etniska gränser (i de facto Abchazien)… Möjligen går det att tala om att det finns en början till en enad kvinnorörelse i Armenien och i Georgien.

I Azerbajdzjan är det dock för tillfället svårt att alls samarbeta finansiellt med samarbetsorganisationer eftersom regeringen tycker att alla som får pengar från utlandet är utländska agenter (retorik som vi känner så väl igen från Ryssland). Det enda positiva i sammanhanget är att kvinnoorganisationerna kämpar vidare – trots flera månader med brist på finansiering. Nu börjar det dock bli tight för flera av dem och det kommer att behövas en lösning mycket snart för att någon ska slippa lägga ner sin verksamhet.

Läget i Azerbajdzjan illustrerar alltför väl det minskade handlingsutrymme för civilsamhällets organisationer som vi ser på flera platser i världen. Eftersom kvinnor ofta(re) är ledare inom civilsamhället (än i politiken) så minskar därmed deras möjligheter till inflytande.

Vad blir då slutsatsen? Jo, att det känns väldigt bra att få vara med och jobba fram Kvinna till Kvinnas nya strategi för nästa femårsperiod i regionen. Och att det går framåt på många håll. Och att det kommer att bli ännu en period av hårt arbete.

På den fronten har inget förändrats.

Stöd Kvinna till Kvinna! Vi stärker kvinnor i krig och konflikter för att kvinnors makt och inflytande ska öka. Ditt stöd är nödvändigt för att vi ska kunna fortsätta göra det.

Comments are closed.