När kampen blir gemensam

Lara Aharonian

Lara Aharonian

”Har ni fått någon introduktion till situationen i Armenien, eller vill ni ha en kort genomgång?” Det är Lara Aharonian, grundare av Women’s Resource Center Armenia (WRCA), som frågar. Vi nickar ivrigt, en genomgång vore bra.

En veckas besök i Södra Kaukasien har precis börjat och vi befinner oss i Armeniens huvudstad Jerevan. Jag reser tillsammans med en grupp unga feminister från Bosnien-Hercegovina och Libanon och personal från Kvinna till Kvinna. Syftet är att ge unga kvinnor från konfliktområden tillfälle att mötas, reflektera över sin egen aktivism och utbyta erfarenheter för att på så sätt stärka unga kvinnors aktivism och fredsarbete.

Vi tränger ihop oss i ett rum som är dekorerat med färggranna feministiska affischer och fullt av böcker och broschyrer. Lara Aharonian säger att hon inte ska prata för mycket om konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan. Vartenda ord är politiskt känsligt och det blir lätt ensidigt, menar hon.

– Vill ni veta mer finns det mycket att läsa, och jag råder er att lyssna på båda sidor, säger Lara Aharonian innan hon börjar prata om kvinnors situation och kvinnors organisering i Armenien.

Hennes inledning dröjer kvar i mig. Lara Aharonian tillhör den del av mänskligheten som oftast utesluts ur officiella fredsförhandlingar, så även i detta fall. Jag tänker på hur fredssamtalen hade sett ut om fler ödmjuka, kloka feminister som hon hade suttit runt förhandlingsborden.

Möte på WRCA:s kontor i Jerevan

Möte på WRCA:s kontor i Jerevan

Snart väcks jag ur mina funderingar. Lara Aharonian berättar engagerat om hur WRCA jobbar för att förbättra kvinnors situation i ett land där våld i hemmet ses som en privat angelägenhet, där nio av tio parlamentsledamöter är män och där ökad nationalism gör det svårt och stundtals riskfyllt för kvinnorörelsen och hbt-rörelsen att arbeta. Hon delar med sig av framgångsberättelser, till exempel om hur volontärer från WRCA vandrade mellan byar på landsbygden under fem-sex dagar för att prata om våld mot kvinnor. Responsen var positiv och några kvinnor anslöt sig till marschen. Flera kvinnor från de regioner som marschen gick igenom har också ringt till WRCA:s hjälptelefon efteråt.

Trots att luften i det lilla rummet börjar bli kvav är intresset på topp. Flera av de bosniska deltagarna är alldeles till sig av entusiasm och igenkänning – ”de jobbar med exakt samma frågor som vi, och gör aktioner om samma saker!” utbrister en av deltagarna. Efter mötet byts det visitkort och mejladresser och planer på att hålla kontakten.

Senare under resan ska vi möta ännu fler feminister, bland annat i Azerbajdzjan. Eftersom gränsen mellan de två länderna är stängd får vi ta en omväg via Georgien. Vi märker att konflikten är närvarande om än på en lågintensiv nivå, och att minsta ordval kan vara känsligt. Men vad vi framförallt möter under den här resan är kvinnor som oförtrutet kämpar vidare för ett fredligt samhälle, där fred inte bara innebär frånvaro av väpnade strider utan även att kriget mot kvinnor ska upphöra. Den kampen sträcker sig över alla nationsgränser, och det är något speciellt med att få vara med om ögonblick som genomsyras av just den insikten.

Karin Råghall

 

 

 

 

Stöd Kvinna till Kvinna! Vi stärker kvinnor i krig och konflikter för att kvinnors makt och inflytande ska öka. Ditt stöd är nödvändigt för att vi ska kunna fortsätta göra det.

Comments are closed.