Mot Erbil om 8 timmar

Hej,

För en vecka sedan började jag bortsett från mitt jobb som informatörssamordnare även jobba med Mellanöstern, och första uppdraget blir en resa jag påbörjar om 8 timmar. Min första resa till mitt hemland.

Jag kommer här att skriva om mina tankar, känslor och upplevelser under mina 10 dagar i Kurdistan (väljer att använda “Kurdistan” trots att jag själv inte vet vad jag ska säga, Kurdistan eller Irak. Men se detta som en hyllning till det starka kurdiska folket som kämpar för ett fritt och eget land). Mina inlägg kommer att vara mycket personliga, kanske inte alltid Kvinna till Kvinna relevanta. Jag vill dela med mig av denna resa då den inte enbart är en resa för Kvinna till Kvinna och en fantastisk workshop osv utan även mitt livs största resa och största steg. Historien bakom detta är lång, men jag kan säga att jag kommer från ett hem med två föräldrar (mamma kurd från Bagdad och pappa arab från Bagdad) som blev utslängda från sina hem, fick vandra över berg och vatten till Iran, där jag föddes som ett flyktingbarn, levde mina första år och fortsatte resan till Sverige. Idag, 23 år gammal vet jag att mitt hjärta alltid fanns och finns kvar i Irak trots att jag aldrig varit där. Och imorgon ska vi återförenas..

Ibland kommer mina texter kanske vara långa och tråkiga om så rulla bara förbi dem. Men jag hoppas att detta kanske kan ge er någonting, ni som inte har samma band till landet. Kanske får ni en inblick i hur många människor faktiskt tänker och har det, människor med min bakgrund. Jag återkommer snart igen, då har jag uppfyllt min största dröm. Att stiga av planet och fylla lungorna med doften vars historier jag växt upp med som barn.

Dona Hariri

Stöd Kvinna till Kvinna! Vi stärker kvinnor i krig och konflikter för att kvinnors makt och inflytande ska öka. Ditt stöd är nödvändigt för att vi ska kunna fortsätta göra det.

Comments are closed.