Presenting Armenian civil society 1325 report in New York

With the mission of presenting the first ever civil society monitoring report on UN Security Council Resolution 1325, the organisations Society Without Violence and Women’s Resource Centre were selected to represent Armenian civil society in New York last week.

Anna Arutshyan, Society Without Violence and Emmicki Roos, Operation 1325, outside the office of the Armenian mission to the UN. Photo: Kvinna till Kvinna/Christina Hagner.

Anna Arutshyan, Society Without Violence and Emmicki Roos, Operation 1325, outside the office of the Armenian mission to the UN. Photo: Kvinna till Kvinna/Christina Hagner.

The conflict between Armenia and Azerbaijan over Nagorno-Karabakh started in 1988. In 1994, with the involvement of the Minsk Group, a ceasefire was achieved. Since then the Nagorno-Karabakh conflict is defined as a frozen conflict.

Armenia being a very patriarchal society and experiencing several hardships at this time (the collapse of the Soviet Union and the independence of Armenia, blockade and an earthquake) totally neglected the issue of sexual and gender-based violence during the conflict and post-conflict period. But the war seriously affected women living in the southern part of Armenia, who were directly involved in the conflict.

In 2013 a monitoring group for UN Security Council Resolution 1325 (mainly consisting of women’s groups) was established in Armenia. Thanks to the involvement of the expert Emmicki Roos from Operation 1325, and with support of Kvinna till Kvinna, it was possible for this group to launch the first ever civil society monitoring report in Armenia. I would say, that quite a few challenges arose when trying to produce this report, since Armenia does not have a National Action Plan (NAP) under the UNSCR 1325, which made the collection of necessary data quite hard.

Continue reading

Aprildagar i Prishtina

När jag landade på Pristinas flygplats i förrgår snöade det. Idag sken solen, folk gick i kortärmat och gatukaféerna var fulla. Med sådana skiften kan man verkligen tala om aprilväder!

Jag är i stan för att prata på ett möte arrangerat av KWN – ”Kosovo Womens Network” tillsammans med Kvinna till Kvinna. KWN har 80 medlemsorgansiationer från hela landet och till mötet igår hade också de internationella organisatoner som finns på plats i Kosovo bjudits in. Bland de över 70 delatagarna fanns både Sida och UN Women och även genderexperter från EULEX (European Union Rule of Law  Mission) och KFOR-styrkorna.

Temat för dagen var ”Make room for Peace”. Det är namnet på en manual som Kvinna till Kvinna utarbetat. Den ska bidra till att fler kvinnor ges möjlighet att ta aktiv del i fredprocesser och fredsförhandlingar. De senaste 20 åren har andelen kvinnor i fredsförhandlingar varit mindre än 6 procent! Samtidigt visar forskning att när civilsamhället inklusive kvinnororganisationerna deltar i fredsprocessen så blir freden också mer hållbar!

På förmiddagen föreläste jag och efter lunch fick deltagarna diskutera utifrån situationen i Kosovo. Det gjorde de i fyra mindre grupper som handlade om:

1. Hur ska kvinnorrörelsen kunna få en röst med i den dialog som följer upp fredsavtalet i Kosovo.

2.Kosovo ska ta fram en nationell handlingsplan för resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. KWN har bjudits in för att ge synpunkter.

3. I hela Kosovo finns lokala kommitéer för säkerhet. Kvinnors säkerhet är fortfarande otillräcklig och vad kan man göra för att förbättra den.

4. Varje kommun har en tjänsteman med ansvar för gender. Vissa är aktiva och andra passiva. Hur kan dessa användas för att stärka kvinnors rättigheter?

Det var lite svårt att följa allt som sades i grupperna trots översättning, men engagemanget hos deltagarna gick inte att ta miste på. Efteråt sa Igo Rogova, chef för KWN att det som kommit fram var mycket användbart i det fortsatta arbetet, särskillt inför arbetet med handlingplanen för resolution 1325.

Jag ville passa på och besöka någon av våra samarbetsorgansiationer i Kosovo. Det blev en organisation som heter Legjenda som är verksam på landsbygden i södra Kosovo.  De arbetar för att kvinnor lokalt ska kunna ta plats i sina samhällen. I 8 byar runt staden Viti har de varit med och skapat lokala kvinnorgrupper. Dessa arrangerar varje månad ett möte för byns kvinnor i den lokala skolan. På dessa möten diskuterar man sina angelägenheter och vad man tycker behöver göra. Det kan handla om tillgången till vatten i byn eller att byn behöver städas. Sina synpunkter och krav tar man sen upp med byrådet som traditionellt bara består av män. I några byar har man till och med fått in kvinnor i byrådet.  I Legjendas nätverk finns nu cirka 150 deltagare och nya kvinnorgrupper håller på att bildas i fyra byar.

Christina Hagner