Konsten att hantera rädda män

På fredskonferensen för södra Kaukasus i Georgiens huvudstad Tbilisi är intresset för kvinnors deltagande inte stort. Foto: Kvinna till Kvinna/Julia Lapitskii.

På fredskonferensen för södra Kaukasus i Georgiens huvudstad Tbilisi är intresset för kvinnors deltagande inte stort. Foto: Kvinna till Kvinna/Julia Lapitskii.

- Frun, ge mig ett glas vatten!
- Vad är det magiska ordet?
- SNABBT!

En glad ung man drar ett skämt och väntar på att jag ska börja skratta. Jag samlar all diplomati inom mig och svarar kort ”Hur kommer det sig att du tror att jag skulle tycka det var roligt?”. Fast egentligen vill jag säga något helt annat, inte lika snällt.

Jag är på en workshop som hålls av unga tjejer från Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer i Armenien och Azerbajdzjan, länder som sedan 20 år tillbaka befinner sig i konflikt över Nagorno-Karabakh-området. Än så länge lågintensivt militärt, men högst intensivt när det gäller hatiska mediebilder av varandra, fiendeförklaringar och konfrontativa meningsutbyten.

Ironiskt nog är samhällen i konflikt förvånansvärt lika varandra när det gäller de tilltänkta platserna för en kvinna, nämligen köket, barnkammaren och sovrummet. En kvinna ute i det offentliga befinner sig vanligtvis där endast med nådig tillåtelse från en man.

Continue reading

“Power no more flowers”

Igår var det fjärde gången jag var med på Internationella Kvinnodagen i Kosovo. Fjärde gången jag såg kvinnorörelsen här samlas och manifestera för rättvisa och kvinnors rättigheter: för ”power no more flowers”. Temat i år var mödrarnas kamp för att hitta sina saknade familjemedlemmar från kriget för femton år sedan. Man framförde krav till regeringen att göra mer för att hitta de saknade och för utökat samarbete med den serbiska regeringen. En av de jag talade med förklarade att “våra regeringar kan inte bara fortsätta att arbeta för EU-närmande och bygga infrastruktur, när vi fortfarande inte vet vad som hänt med våra söner”.

IMG_2646

Continue reading

Security; Integrated!

On Friday we arranged a one day follow up workshop here in Tbilisi for the Young Women of South Caucasus who participated in the Integrated Security Workshop in Turkey in November 2012. We wanted to see where the participants are today; what did they manage to integrate in their personal lives as well as in their activism? Also Sandra Ljubinkovic; facilitator of our small follow up with several years of experience working with and developing the concept of Integrated Security Workshops, taught the participants some new methods.

So what happened in the three months since the workshop? All participants talked about that they had started thinking about their personal well being – that they were claiming more space for themselves; one participant said for New Year’s she and her mum had gone to massage instead of buying material things. Another one had started to go to the gym, a third one to eat healthier. Seemingly small things but they all make a big difference for the activists themselves; they feel less stressed and more relaxed. And not to forget; change takes time and energy (yourself as well as your organisation and your community); so it was very inspiring to see just how much the participants had been able to integrate in three months. I am impressed and inspired!

Continue reading

Integrating Security in your activism

I and my colleague, Katarina Härröd, recently had the privilege to take part in an Integrated Security Workshop arranged for Young Women of South Caucasus in Turkey. It is really an interesting concept; to integrate security and to create the space for activists’ own safety and well being – to make activism sustainable on all levels (personal, organisational, community).

In my case the integrated security workshop took me back to my childhood; to the first burning memory of gender inequality; of being treated differently just because society defined me as a girl. It was not until much later I learned about feminism and started defining myself as a feminist, however the roots of my belief in feminism is to find at the age of 3 or 4, even before I could name it.

It also took me back to my teens; growing up in a world which dramatically changed with the end of the cold war which resulted in the outbreak of numerous of violent conflict (which we in Sweden unfortunately did not hear so much about – I learned more about the collapse of the Soviet Union much later in life).

Continue reading

Young Women’s Chaos in Istanbul

I and my colleague Katarina Härröd have had the opportunity to take part in the meeting of Young Women’s Network of South Caucasus in Istanbul the last three days. From time to time it has been chaotic; strong feelings, problems, “aha” points in discovering similarities and differences, a mixture of languages and new friendships all mixed with a spirit of young activism and a sense that everything is possible.

Tomorrow we leave Istanbul to continue with a smaller group of young people to take part in an Integrated Security Workshop; the weather forecast says it will be cloudy, rainy and cold but we hope for a warm and cosy atmosphere within the group which will keep us warm and motivated for the rest of the week.

Drawings of the participants' expectationsTeambulding within the network

 

Feminsim i teorin och fredsarbete i praktiken på Feminist summer school i Kobuleti

Samtidigt som mina kollegor samlar kärleksbrev till kvinnoaktivister under den politiska veckan i Almedalen har jag äran att befinna mig just bland de aktivisterna. Det är Feminist Summer School i Kobuleti, en liten havsort i Georgien. Unga tjejer från Armenien, Azerbajdzjan, Georgien och Turkiet är med och lär sig om feminism, aktivism och fredsarbete. Fast det här med ”att lära sig” stämmer nog inte, för att de inte bara lär sig, de gör det! När jag ser de armeniska, azeriska, georgiska och turkiska tjejerna sluka nya kunskaper, gå in i intensiva diskussioner och på kvällen gå tillsammans till en närliggande restaurang för att där bokstavligen dansa fötterna av sig till georgiska och ryska låtar, blanda alla möjliga språk och skratta, så ryms det inte i mitt huvud att det har i 20 år pågått ett ”fryst konflikt” över Nagorny Karabach mellan Armenien och Azerbajdzjan, att det utbröt ett fullskaligt krig mellan Georgien i Ryssland i augusti 2008 som trots vapenstillestånd har fortfarande inte fått någon lösning kring Abchazien och Sydossetien, och att armenier väntar fortfarande på Turkiets erkännande av folkmordet 1915-1917.

Dans på Feminist summer school i Georgien

De är coola de här tjejerna, säger Lika Nadaraia från Women’s Political Resourse Centre i Tbilisi, ”feminist summer school” upphovskvinna och arrangör. Och jag kan inte annat än att hålla med. När jag själv varit aktiv i en kvinnoorganisation för mer än 10 år sedan, om inte i densamma men i en liknande kontext i det post-Sovjetiska Belarus, så tog vi inte ens ordet feminism i munnen – så mycket skam och förakt var det omkring det. Men de – de kallar sig stolt för feminister, vågar stå upp, sätta fingret på de patriarkala normerna i sina samhällen och motsätta sig dem. De är modiga, roliga, härliga och helt fantastiska. Jag är rörd och stolt över att vara i deras sällskap!

Girls, you rock! Thank you for all the energy and inspiration I get from you!

Julia Lapitskii, web-redaktör Equalpowerlastingpeace.org