What happens in Azerbaijan …

Loreen vann! Visst känns det lite mäktigt!? Som en vinst för Kvinna till Kvinna, för våra samarbetsorganisationer, för kvinnors och tjejers rättigheter Azerbajdzjan. Det känns speciellt att befinna sig just här, just nu. Som att Eurovision i Azerbajdzjan med hjälp av Loreen och hennes engagemang blev till något betydelsefullt.

Vi har tillbringat de senaste dagarna i ett Baku där regimen inte sparat på krutet för att få staden att framstå som modern och glamorös. Arenan, nya vägar, flådiga byggnader. Allting välputsat. Fem miljarder kronor gick väl kalaset på, eller hur det nu var. Trots uppmärksamheten från medier runtom Europa och den internationella närvaron har regimen slagit hårt mot försök till protester och den artist som gjort mest för att väcka uppmärksamhet för den verkliga situationen i landet, svenska Loreen, har misstänkliggjorts och kritiserats. Allt detta vet ni kanske redan.

De senaste dagarna när vi träffat våra samarbetsorganisationer har vi förstås pratat om situationen för dem just nu men också om vad som kommer sen, härefter. Där finns Pervana som på grund av sina möten med Loreen tror sig kunna få svårigheter i relationen till myndigheterna framöver, Shahla som är rädd för att repressalier väntar de som nu visat framfötterna och retat upp regimen, att snaran kommer dras åt och Sajida som väntar sig att situationen snart bara går tillbaka till det normala.

Samtidigt är alla överens om att vi vill mer än att återgå till det ”normala”. De flesta vi pratar med återkommer till frågan om vikten av att inte släppa taget nu, för internationella aktörer att fortsätta bry sig, vilket Kvinna till Kvinna redan betonat. Visa att även fortsättningsvis kommer det som händer i Azerbajdzjan inte stanna där – att de som kämpar för ett annat Azerbajdzjan har vårt stöd även i framtiden. De behöver det; det är sannerligen en diger uppgift. Som en representant för det symboliska kvinnoparlamentet i Azerbajdzjan sa apropå Bakus förvandling de senaste månaderna: ”Regimen har förändrat den här staden, men vi ska förändra det här landet!”.

Katarina Härröd

“Equality brings quality!”

“Just nu har jag världens bästa jobb”. Tanken slog mig i det kvalmiga konferensrummet på ett hotell i Tbilisi. Som sociala medier-nörd och genusbiten hade jag inte kunnat finnas i något bättre sammanhang. Drygt 20 peppade kvinnorättsaktivister från Georgien, Armenien och Azerbajdzjan träffades för workshop i sociala medier och påverkan.

Sociala medier får vissa att direkt tänka på vardagliga uppdateringar på Facebook. Andra tänker “branding” och “marketing”. För aktivister världen över har det revolutionerat möjligheterna att mötas och sprida information.

“För oss är det ett fritt utrymme utanför regeringens kontroll”, sade en av våra samarbetsorganisationer från Azerbajdzjan, under helgen. Samtidigt kan aktivism i sociala medier givetvis medföra risker i auktoritära länder, något vi diskuterade ingående under helgen. Men det säger något om kraften i verktygen, när en organisation kan ha över 12 000 följare på Facebook i ett land där demonstrationer på gatan sällan tillåts.

Jag missade feministiskt forum i Stockholm, men fick ett minst lika intressant i stället. Hbtq-perspektiv mötte frågor om mäns våld mot kvinnor. Yngre sociala medieexperter mötte äldre webbnybörjare. Vissa startade sin första Facebooksida.

Andra gjorde kreativa kampanjvideos. Här finns de, beskåda och sprid! Fler uppdateringar och foton från helgen kommer inom kort.


Summary in English:
I have the world’s best job! The thought hit me during a workshop in Tbilisi, about social media and advocacy. As a social media geek and gender freak, I couldn’t have been in a better place. 20 women´s rights activists from all over South Caucasus met for a workshop in social media and advocacy. For some, social media is short everyday updates on Facebook. “For us it is a free space out of control of the government”, said one of our partner organizations. And even though social media activities aren´t free of risks, it is rather powerful that an organisation can have 12 000 followers on Facebook, in a country where demonstrations seldom are allowed.

Younger social media experts met older beginners. Some started a Facebook page, others made creative campaign videos. Here they are, watch and spread! More updates and photos from the workshop will come!

Hanna Navier