Kvinnor söker enad röst mot krig och våld

Eman Abdulrahman

Eman Abdulrahman från Baghdad Women’s Association, en av nio aktivister på Kvinna till Kvinnas påverkansträning i Erbil. Foto: Kvinna till Kvinna/Karin Råghall

Det är inte varje dag jag sitter och pratar med en feminist som har blivit fängslad – och i fängelset blivit utsatt för brutal tortyr och isolering under flera veckors tid. Det är inte varje dag jag intervjuar en kvinnorättsaktivist som är vän med en av mammorna som förlorade sin son i den där massavrättningen i Irak eller har förstahandsinformation om de där kidnappningarna jag hört om på nyheterna.

Men nu sitter jag här i en restaurang på sjätte våningen med magnifik utsikt över Erbil i irakiska Kurdistan, och pratar med dem i timtals, en efter en. Varje kväll samma procedur: jag och min kollega H från Bagdad sätter oss med en aktivist vid femtiden.

Vi pratar oss igenom solnedgången, H översätter tålmodigt, och sitter plötsligt där i kompakt mörker (ingen bryr sig om att tända restaurangens lampor). Vi lutar oss fram över bordet för att höra och se varandra, medan livets allra största och svåraste frågor svävar mellan oss i dunklet.

”Sedan jag tvingades på flykt i somras har ingen frågat om min situation som internflykting, ingen förutom Kvinna till Kvinna”, säger Buthaina, en av dem jag pratar med, när intervjun är slut.

Jag ser på henne, en ståtlig och stark kvinnorättsaktivist som inte vet om hon någonsin kommer att kunna känna sig trygg på sin hemort igen, och mitt hjärta drar ihop sig i sorg. Samtidigt väller en ödmjukhet fram, inför hennes styrka och hennes mod att fortsätta kämpa för andra kvinnors rättigheter i ett skede då hennes eget liv vänts uppochner.

Continue reading

Women and Conflict Resolution

Hej,

Kort information om WAC som jag nämnde tidigare.

Trots att behovet av fler involverade kvinnor i fredsprocessen erkänts förblir kvinnors deltagande i fredsförhandlingarna knappa, i vissa fall icke-existerande. Kvinna till Kvinna har inlett ett projekt kallat Women and Conflict Resolution, WAC. Projektet understryker behovet av fler kvinnor för en mer aktiv och inflytelserik roll i fredsprocesser och dess vikt i att medverka i återuppbyggnaden av samhällen som drabbats eller drabbas av krig.

Projekt försöker öka kvinnors deltagande i fredsprocesser på ett antal sätt, bland annat genom att arrangera nätverksträffar där kvinnor kan utbyta erfarenheter och lära av varandra när det gäller krishantering och fredsbyggande, så kallade Cross-regional network meeting. Och jag är här av den anledningen, att närvara vid detta nätverksutbyte som denna gång handlar om kvinnor från Bosnien-Hercegovina som kommer till Erbil för att möta kurdiska och irakiska kvinnor. För att utbyta erfarenheter, lära av varandra vad gäller krishantering och fredsbygge.

Under två dagar (tredje dagen ska vi besöka ett kontor jag senare berättar mer om) kommer därav workshop hållas, måndag och tisdag. Det ska bli fantastiskt att få följa kvinnorna under dessa dagar och sista dagen kanske de landar i att de är väldigt lika trots att de är från två skilda delar av världen. Att de alla är kvinnor och i det stärka varandra!

Jag hoppas att denna kortfattade fakta ger er en inblick i vad WAC är och vad den syftar till. Imorgon ska jag berätta hur första dagen gick..

Godnatt

/Dona

Nu åker vi på en resa tillsammans!

Hej,

Sist jag var i Kurdistan var i april i samband med Integrated Security Workshop som vi höll i Dukok. För mig var det en enorm resa och stort på alla plan, framförallt privat. Ni kan läsa om det tidigare på denna blogg.

Nu befinner jag mig åter i Kurdistan och staden Erbil. Utanför är det 45 grader varmt och jag njuter av varje solstråle, av varje sekund. Sist trodde jag att jag hade nått maxgränsen för lycka men så fort jag anlände i torsdags fylldes jag av lycka som slog det med höga marginal! Nu har jag förstått att det är här jag hör hemma. Och värmen, den passar mig utmärkt! Men jag är inte här bara för att förälskas i mitt hemland utan för att träffa sanna hjältinnor från olika delar av världen som möts i ett utbyte. Jag befinner mig i Kurdistan i samband med WAC, Women and Conflict Resolution.

Många vet att Kvinna till Kvinna ofta reser, håller i workshops eller deltar på olika event, men inte mer än så. Därför ska jag under kommande dagar ta med Er på resan. Det är första gången jag deltar i WAC, min andra resa till landet och första mötet med många av våra kvinnorättsorganisationer. Denna resa är alltså främmande och ny för mig precis som den är för er… så vi åker ihop!

Senare ikväll kommer mer information om vad WAC är och vad denna resa syftar till.

Välkomna!

/Dona

Ett minnesvärt möte

Hej,

Vill dela med mig av ett minnesvärt möte..

På väg från Duhok till Erbil stannade vi vid ett hus som låg mitt i ingenstans bland bergen för att låna en toalett. Ut från huset kom en lite pojke för att möta oss med en osäker men nyfiken blick. Så frågade jag om jag fick ta kort och han ställde sig rakryggat framför kameran. Plötsligt försvann han och kom snart ut med sin finskjorta som han knäppte på sig lite snett, smutsig och välanvänd. Jag blev så ledsen över pojken men samtigt så glad!

Jag kommet förevigt bära med mig den lilla pojken..

Dona Hariri

Integrated Security Workshop

Lite kort om workshopen vi hade för kvinnor från våra lokala kvinnorättsorganisationer i Irak.

I mars 2011 höll Kvinna till Kvinna sin första Integrated Security Workshop för kvinnor från Irak och höll sedan en uppföljande workshop i oktober samma år. Denna tredje workshop som vi höll nu var den avslutande workshopen där vi fokuserade på hur man ska fortsätta arbetet med integrerade säkerhet inom den egna organisationer. För många av de ca 18 närvarande kvinnorna var detta första gången de var med, för andra var det den tredje och sista gången.

Integrated Security Workshop är ett säkert utrymme där vi möjliggör för kvinnorättsaktivister att mötas, aktivister som arbetar i svåra och stressade miljöer med hårda arbetsförhållanden – förhållanden där kvinnliga aktivister möter hot och ständigt förändrade säkerhetsnivåer. Workshopen ger kvinnorna utrymme att utbyta erfarenheter och få verktyg för att på bättre sätt kunna hantera sin omgivning och säkerhetssvårigheter.

Utan att gå in på djupare detaljer kring själva workshopen och upplägget måste jag bara få berätta om den förändring hos kvinnorna som workshopen medförde. Den förändring som skedde med kvinnorna den första dagen jämför med den tredje dagen när workshopen var avslutad är helt otrolig. Från att första dagen vara på sin vakt, observerande, nervösa och spända till att bara efter tre dagar vara det motsatta, öppna, nyfikna och fyllda av ny energi. Så fort vi frågade hur de mådde den första dagen började de direkt att berätta om sina jobb och organisationer, men redan andra dagen när samma fråga ställdes så berättade de om hur de mådde i själen, hur de mår som människor, som kvinnor. Och snart började de irakiska kvinnorna nicka när de kurdiska kvinnorna berättade om sitt djupaste jag, och tvärtom. De började finna varandra i varandra. Jag önskar att alla som jobbar med frågor likt Kvinna till Kvinna fick chansen att se denna förändring. Den gav mig en sån styrka och så mycket ny energi att jag skulle kunna jobba med våra frågor för alltid, oavsett hinder och svårigheter!

Ett citat från en av kvinnorna under den sista workshopdagen och sista dagen tillsammans:

Imorse vaknade jag med en ny energi, en energi jag aldrig känt förrut. Jag vaknade och började direkt att tänka på min framtid, den är så ljus. På mig, mitt egna liv, min familj. Jag är fylld av glädje och läntar efter det som väntar mig i livet.


Dona Hariri

Tankar efter workshopen

Hej,

Nu är vi tillbaka i Erbil efter att ha varit i Duhok, en stad två timmar härifrån. Vi var i Duhok under 5 dagar för att hålla i den workshop vi kom hit för att ha tillsammans med våra lokala kvinnorättsorganisationer från Irak och Kurdistan. Jag kommer under dagen att berätta kort om workshopen, vad den handlar om och hur det gick.

Duhok är den vackraste plats jag sett eller änns kunnat tänka mig fanns. Det är med säkerhet världens vackraste plats! Staden är omringad av magnifika ståtliga berg, den ligger som i mitten och omringas av bergen likt en skyddande sköld. Inte nog med att staden är det mest fantastiska jag skådad så fick jag även äran att träffa Kvinnor med stort K. Jag fick höra deras historier, livsöden och dela deras känslor. Jag skrattade med dem och grät med dem, vi delade våra känslor tillsammans. Jag kom dessa kvinnor väldigt nära och de kom mig nära. De unga kurdiska tjejerna kunde knacka på min dörr mitt under natten och fråga och jag ville komma in till deras hotellrum för att skratta och lyssna på musik. De äldre kvinnorna från Bagdad brukade jag gå till så fort jag fick en lucka för att sitta nära dem och be dem berätta för mig om Bagdad, om dofterna, människorna, gatorna och om våra hus, om min släkt som inte längre finns osv osv. De äldre kvinnorna från Bagdad, som jag i mitt första inlägg här på bloggen nämnde, kom jag nära på ett speciellt sätt. Jag kom dem nära i själen, de blev min familj och jag blev deras dotter. När vi skulle säga hejdå grät vi som när en familj splittras.

Sista dagen skulle alla säga ett ord som beskriver vad de känner efter dessa dagar. Jag valde ordet STOLT! Jag är så stolt över dessa kvinnor som hotats, förlorat sina barn, förlorat sina män, levt i krig i alla år, stunder inte haft mat i magen, inte haft rättigheter (och fortfarande inte har till stor del) osv. Att dessa kvinnor fortfarande kämpar för sin sak, att de fortfarande står stadigt på sina ben och tar kampen i egna händer!

Och ett avslutande ord på vägen, hur jobbigt vi än har det ibland så finns det de som har det minst lika jobbigt, men de skrattar ändå..

Dona Hariri