What happens in Azerbaijan …

Loreen vann! Visst känns det lite mäktigt!? Som en vinst för Kvinna till Kvinna, för våra samarbetsorganisationer, för kvinnors och tjejers rättigheter Azerbajdzjan. Det känns speciellt att befinna sig just här, just nu. Som att Eurovision i Azerbajdzjan med hjälp av Loreen och hennes engagemang blev till något betydelsefullt.

Vi har tillbringat de senaste dagarna i ett Baku där regimen inte sparat på krutet för att få staden att framstå som modern och glamorös. Arenan, nya vägar, flådiga byggnader. Allting välputsat. Fem miljarder kronor gick väl kalaset på, eller hur det nu var. Trots uppmärksamheten från medier runtom Europa och den internationella närvaron har regimen slagit hårt mot försök till protester och den artist som gjort mest för att väcka uppmärksamhet för den verkliga situationen i landet, svenska Loreen, har misstänkliggjorts och kritiserats. Allt detta vet ni kanske redan.

De senaste dagarna när vi träffat våra samarbetsorganisationer har vi förstås pratat om situationen för dem just nu men också om vad som kommer sen, härefter. Där finns Pervana som på grund av sina möten med Loreen tror sig kunna få svårigheter i relationen till myndigheterna framöver, Shahla som är rädd för att repressalier väntar de som nu visat framfötterna och retat upp regimen, att snaran kommer dras åt och Sajida som väntar sig att situationen snart bara går tillbaka till det normala.

Samtidigt är alla överens om att vi vill mer än att återgå till det ”normala”. De flesta vi pratar med återkommer till frågan om vikten av att inte släppa taget nu, för internationella aktörer att fortsätta bry sig, vilket Kvinna till Kvinna redan betonat. Visa att även fortsättningsvis kommer det som händer i Azerbajdzjan inte stanna där – att de som kämpar för ett annat Azerbajdzjan har vårt stöd även i framtiden. De behöver det; det är sannerligen en diger uppgift. Som en representant för det symboliska kvinnoparlamentet i Azerbajdzjan sa apropå Bakus förvandling de senaste månaderna: ”Regimen har förändrat den här staden, men vi ska förändra det här landet!”.

Katarina Härröd