Värdighet är ordet

Bara en timme bort från den fridfulla strandpromenaden i Tripoli ligger konfliktdrabbade Damaskus. Foto: Kvinna till Kvinna // Annika Flensburg

Det är som att gå in i silke, kvällen är så ljum, luften så mjuk, havet doftar så gott. Människor strosar längs strandpromenaden, bänkarna är fulla av picknickande par och fiskarna svänger sina milslånga spön. Kontrasterna är totala här i Libanon. En timme bort ligger Damaskus, bussen dit går fortfarande, men man får räkna med en sju timmars färd med alla vägspärrar. Blickarna från de människor som jag mött som flytt kriget sitter fastnaglade inom mig. Libanon är på ett sätt som ett stort flyktingläger. Enligt FN har ca en miljon människor från Syrien flytt till detta lilla land på 4 miljoner invånare. Kriget är i allra högsta grad närvarande.

Libanon var redan innan en skör stat där folkgrupper splittras och diskrimineras av landets lagar. Ekonomin var svag, arbetslösheten hög, fattigdomen stor och siffrorna pekar nu åt helt fel håll. Olyckskorparna trodde inte att Libanon skulle palla trycket så länge som det gjort, men här finns ett starkt motstånd till att på nytt fångas i en våldsspiral. Minnena från inbördeskriget är fortfarande starka.

Värdighet. Det ordet återkommer i alla möten med flyktingar från Syrien som jag möter. Värdighet, att leva ett liv som en hel människa. Vad händer när denna värdighet mals sönder?
Continue reading