Våra sista dagar i Abchazien

- Nej, det pratas inte så mycket om det georgiska valet här, säger en kvinna till oss när vi frågar om hon hört vad den Abchaziska befolkningen tycker om Georgiens valresultat. Och som vi gång på gång insett under vår tid här: det här är Abchazien, det må vara en de facto stat, men här talar man om det som händer i Abchazien, inte mycket om Georgien. Så vi pratar inte mer om saken, utan konstaterar att det var oppositionen som vann, och forsätter med vårt sjukvårdsarbete.

Gata i Gali
Gatan utanför vårt tillfälliga hem i Gali.

Det är dags för oss att avrunda vår tid i Abchazien. Under snart tre veckors tid har vi följt Avangards dagliga arbeta här i Gali-regionen. Vi har med organisationens sjukvårdspersonal på besök ut i de mest avlägsna byar för att bedriva hälsovård. Vi har följt med hela organisationen på utbildningsdagar i Abchaziens norra del.

Continue reading

Women and Conflict Resolution

Hej,

Kort information om WAC som jag nämnde tidigare.

Trots att behovet av fler involverade kvinnor i fredsprocessen erkänts förblir kvinnors deltagande i fredsförhandlingarna knappa, i vissa fall icke-existerande. Kvinna till Kvinna har inlett ett projekt kallat Women and Conflict Resolution, WAC. Projektet understryker behovet av fler kvinnor för en mer aktiv och inflytelserik roll i fredsprocesser och dess vikt i att medverka i återuppbyggnaden av samhällen som drabbats eller drabbas av krig.

Projekt försöker öka kvinnors deltagande i fredsprocesser på ett antal sätt, bland annat genom att arrangera nätverksträffar där kvinnor kan utbyta erfarenheter och lära av varandra när det gäller krishantering och fredsbyggande, så kallade Cross-regional network meeting. Och jag är här av den anledningen, att närvara vid detta nätverksutbyte som denna gång handlar om kvinnor från Bosnien-Hercegovina som kommer till Erbil för att möta kurdiska och irakiska kvinnor. För att utbyta erfarenheter, lära av varandra vad gäller krishantering och fredsbygge.

Under två dagar (tredje dagen ska vi besöka ett kontor jag senare berättar mer om) kommer därav workshop hållas, måndag och tisdag. Det ska bli fantastiskt att få följa kvinnorna under dessa dagar och sista dagen kanske de landar i att de är väldigt lika trots att de är från två skilda delar av världen. Att de alla är kvinnor och i det stärka varandra!

Jag hoppas att denna kortfattade fakta ger er en inblick i vad WAC är och vad den syftar till. Imorgon ska jag berätta hur första dagen gick..

Godnatt

/Dona

Första veckan i Albanien

I måndags kom jag hit till Tirana, där jag nu ska jobba som fältrepresentant för Kvinna till Kvinna i ett och ett halvt år. Min familj – man och två små barn – kommer till Tirana idag. Det ska bli jättekul att börja det här äventyret tillsammans!

Här är några första intryck från min nya hemstad.

Min första vecka började med att hitta lösningar på många praktiska problem.  Andra dagen var jag utan elektricitet, det innebar också att jag var utan värme och utan vatten hemma. Datorn inte funkade, batteriet i bilen gick sönder troligtvis på grund av den värsta kylan sedan 30 år tillbaka, men vad gör det när solen lyser och dagen startar med en riktigt bra espresso!

En kväll skulle vi köra till ett köpcentrum för att köpa brandsläckare och andra saker till kontoret, men bilen startade inte. Två män försökte hjälpa oss med startkablar, de ockuperade hela vägen. En lång kö skapades, men bilen startade inte. Till slut fick vi veta av en mekaniker att vi skulle behöva  byta batteri dagen efter.

En av de två män som hjälpte oss var ägare till restaurangen vid platsen där vi var och vi blev bjudna på middag. En frusen dag slutade med en trevlig och varm middag där vi pratade om hur Albanien har förändrats de senaste åren. Det perfekta tillfället att lära mig mer om landet och sin vänliga och hjälpsamma befolkning!

Färgglatt hus. Man ser tydligt hur alla hus har förändrats efter kommunismen. Just för att försöka glömma den gråa kommunistiska perioden målar folk sina hus i alla möjliga färggranna färger.

Albaniens dåtid, nutid och framtid på samma gång. Man ser en gammal moské, en skrapa som de håller på att bygga, nuvårande ministeriet från tiden när italienerna ockuperade landet - och ett nyinvigt torg som Kuwait/Saudiarabien har finansierat. Till höger ser ni Gjergiji Kastrioti Skanderbeg (1405-1468), den albanska nationalhjälten som rider på en häst.

/Silvia