Not just another day at the office…

So right now I am in Kazbegi participating in the Gender Theme Group Retreat arranged by UNWomen and Asian Development Bank.

Today I and Mariam Gagoshashvili from Women’s Fund of Georgia facilitated one of the sessions; Brainstorming on how to strengthen partnership with civil society organisations working on gender equality and women’s rights issues. A very important and appreciated element in our presentation were the findings of the small survey which we conducted in our networks of Kvinna till Kvinna partner organisations and Women’s Fund of Georgia grantees – so many thanks to each and everyone who took the time to respond to our small survey.

The discussions were lively and we hope that it will lead to increased cooperation between International organisations and local women’s organisations/groups in order to strengthen women’s organising and a women’s movement.

Mariam Gogoshashvili, Women’s Fund of Georgia and Sara Laginder, Kvinna till Kvinna.

The peak of Mount Kazbeg, view from hotel.

Vi rundar av.

Efter nästan två månader är det dags för oss att runda av det här äventyret. Tack vare vårt samarbete med “Kvinna till Kvinna”, har vi fått den stora möjligheten att göra sju veckor av vår sjuksköterskeutbildning i anslutning till partnerorganisationerna Avangard i Abchazien och WISG (Women´s Initiative Supporting Group) i Tbilisi. Vi hade våra förhoppningar innan avresan, men hade inte kunnat ana att det skulle bli så bra som det blev.

Så vad har vi fått med oss? Med risk för att skriva en hel roman här, väljer vi att sammanfatta svaret såhär: Möten med kloka, vackra, starka och insprerande människor – kvinnor. Kvinnor som brinner för att skapa och tillhandahålla sånna rättigheter som vi i vårt samhälle tar förgivet. Kvinnor som kämpar emot ett patriarkaliskt samhälle, för att återerövra sin egen respekt.

Ikväll ska vi följa med medlemmar från WISG på en offentlig politisk debatt i Tbilisi. Där ska några kandidater till den nya regeringen diskutera frågor gällande mänskliga rättigheter. Medlemmarna från WISG går dit för att ifrågasätta kandidaternas ståndpunkt gällande HBTQ-frågor. Levande aktivism!

Avslutningsvis vill vi delge denna bild, där vi gestaltar vår känsla av människorna på WISG. Keep up the good work!

Cecilia Ericsson och Marlene Ögren posar för medlemmarna på WISG

Tack för oss! /Cecilia Ericsson & Marlene Ögren.

Barbed wire, beach and new roads…

So I am just having a small break in Zugdidi, Georgia after a very interesting week of meetings here in Zugdidi and the breakaway region Abkhazia.

The contrasts are many; first thing I noticed was hundreds of meters of new barbed wire, fences and a longer and more complicated procedure to enter the breakaway region Abkhazia. The Russian military is now controlling enter and exit of the breakaway region Abkhazia, and as I heard today some Russian military officers are telling local people, living in Eastern Abkhazia, that they need an Abkhaz passport to enter – however far from all inhabitants of Eastern Abkhazia have an Abkhaz passport – it is a long and complicated bureaucratic procedure to get one. Many of the inhabitants of Eastern Abkhazia depend on Georgia for health care and medical service.  From barbed wire to the stunning beauty of nature – the black sea and the mountains while travelling to Gagra.

All women I have spoken to during my intense trip, on the Georgian as well as the Abkhaz side, ethnic Georgian as well as ethnic Abkhaz women, witness that women during the conflict got a new role – as breadwinners of the family and that they also were caring so much for the wellbeing and health of their families – that women simply forgot about themselves. Women might have been in need of health care and medical service – however they didn’t prioritize themselves – which resulted in poor health status of women. Moreover as a consequence of the conflict domestic violence has increased.  In Abkhazia there are no mechanisms protecting women subjected to violence, and it seems like our partner organisations are alone in talking about domestic violence. Our partner organisations are working on increasing the awareness of domestic violence and its consequences and trying to prevent that gender stereotypes  hindering women’s equal participation in private and public life are maintained. A very important and hard work in the conflict affected communities.

Aneta, Maia and Nani, Avangard, at ther portable ultra sound which they bring to villages all over Eastern Abkhazia where women have little or no access to health care.

Better late than never – people living in Gali has been waiting for the road to be fixed for about 20 years now. Today was a historical moment when the road in front of Avangard’s office was fixed.

I en ny verklighet, i en ny verksamhet

Tillbaka i Tbilisi igen, efter våra veckor i Abchazien. Denna gång ska vi vara två veckor på Kvinna till Kvinnas partnerorganisation WISG (Women´s Initative Supporting Group) och göra vår praktik i deras verksamhet. I en lägenhet mitt i Tbilisi ligger det: kontoret och samlingslokalen för ett okänt antal LBT-personer. Hit kommer de för att ses, samlas, prata och andas ut. Mitt i ett homofobiskt samhälle krigar dessa människor dagligen med sina egna och andras normer, värderingar och fördomar. Inne i WISG:s lägenhet anordnas filkvällar, women’s club, fikakvällar samt konsultationer med sexolog och psykolog. Igår kväll var vi här på filmkväll med ett tjugotal av medlemmarna. Via en hemlig facebook-grupp hade medlemmarna fått veta att det skulle vara filmvisning i lägenheten under onsdagskvällen. Vid sjutiden droppade de in, och en befriande känsla la sig i lokalerna. Par som kom tillsammans kunde äntligen få sitta bland andra människor och hålla varandra i handen, och för många var det kära återseenden med vänner som de har inom organisationen. Utåt sett sker allt detta i en helt vanlig lägenhet, utan namn eller skylt på dörren. Men innanför den stora dörren in från trapphuset, flödar den här lägenheten av energin från kreativa, vackra, starka och modiga människor som tvingas slåss för sin kärlek. Under våra veckor här kommer vi bland annat att göra intervjuer och observationer med medlemmarna, för att få en uppfattning om hur de upplever sina liv som LBT-personer i ett land där 90 % av befolkningen tycker att deras sexuella identitet är oacceptabel.


Medlemmar på WISG – Tbilisi.
På återseende! /Marlene & Cecilia

Våra sista dagar i Abchazien

- Nej, det pratas inte så mycket om det georgiska valet här, säger en kvinna till oss när vi frågar om hon hört vad den Abchaziska befolkningen tycker om Georgiens valresultat. Och som vi gång på gång insett under vår tid här: det här är Abchazien, det må vara en de facto stat, men här talar man om det som händer i Abchazien, inte mycket om Georgien. Så vi pratar inte mer om saken, utan konstaterar att det var oppositionen som vann, och forsätter med vårt sjukvårdsarbete.

Gata i Gali
Gatan utanför vårt tillfälliga hem i Gali.

Det är dags för oss att avrunda vår tid i Abchazien. Under snart tre veckors tid har vi följt Avangards dagliga arbeta här i Gali-regionen. Vi har med organisationens sjukvårdspersonal på besök ut i de mest avlägsna byar för att bedriva hälsovård. Vi har följt med hela organisationen på utbildningsdagar i Abchaziens norra del.

Continue reading

Feminsim i teorin och fredsarbete i praktiken på Feminist summer school i Kobuleti

Samtidigt som mina kollegor samlar kärleksbrev till kvinnoaktivister under den politiska veckan i Almedalen har jag äran att befinna mig just bland de aktivisterna. Det är Feminist Summer School i Kobuleti, en liten havsort i Georgien. Unga tjejer från Armenien, Azerbajdzjan, Georgien och Turkiet är med och lär sig om feminism, aktivism och fredsarbete. Fast det här med ”att lära sig” stämmer nog inte, för att de inte bara lär sig, de gör det! När jag ser de armeniska, azeriska, georgiska och turkiska tjejerna sluka nya kunskaper, gå in i intensiva diskussioner och på kvällen gå tillsammans till en närliggande restaurang för att där bokstavligen dansa fötterna av sig till georgiska och ryska låtar, blanda alla möjliga språk och skratta, så ryms det inte i mitt huvud att det har i 20 år pågått ett ”fryst konflikt” över Nagorny Karabach mellan Armenien och Azerbajdzjan, att det utbröt ett fullskaligt krig mellan Georgien i Ryssland i augusti 2008 som trots vapenstillestånd har fortfarande inte fått någon lösning kring Abchazien och Sydossetien, och att armenier väntar fortfarande på Turkiets erkännande av folkmordet 1915-1917.

Dans på Feminist summer school i Georgien

De är coola de här tjejerna, säger Lika Nadaraia från Women’s Political Resourse Centre i Tbilisi, ”feminist summer school” upphovskvinna och arrangör. Och jag kan inte annat än att hålla med. När jag själv varit aktiv i en kvinnoorganisation för mer än 10 år sedan, om inte i densamma men i en liknande kontext i det post-Sovjetiska Belarus, så tog vi inte ens ordet feminism i munnen – så mycket skam och förakt var det omkring det. Men de – de kallar sig stolt för feminister, vågar stå upp, sätta fingret på de patriarkala normerna i sina samhällen och motsätta sig dem. De är modiga, roliga, härliga och helt fantastiska. Jag är rörd och stolt över att vara i deras sällskap!

Girls, you rock! Thank you for all the energy and inspiration I get from you!

Julia Lapitskii, web-redaktör Equalpowerlastingpeace.org