Kvinnor söker enad röst mot krig och våld

Eman Abdulrahman

Eman Abdulrahman från Baghdad Women’s Association, en av nio aktivister på Kvinna till Kvinnas påverkansträning i Erbil. Foto: Kvinna till Kvinna/Karin Råghall

Det är inte varje dag jag sitter och pratar med en feminist som har blivit fängslad – och i fängelset blivit utsatt för brutal tortyr och isolering under flera veckors tid. Det är inte varje dag jag intervjuar en kvinnorättsaktivist som är vän med en av mammorna som förlorade sin son i den där massavrättningen i Irak eller har förstahandsinformation om de där kidnappningarna jag hört om på nyheterna.

Men nu sitter jag här i en restaurang på sjätte våningen med magnifik utsikt över Erbil i irakiska Kurdistan, och pratar med dem i timtals, en efter en. Varje kväll samma procedur: jag och min kollega H från Bagdad sätter oss med en aktivist vid femtiden.

Vi pratar oss igenom solnedgången, H översätter tålmodigt, och sitter plötsligt där i kompakt mörker (ingen bryr sig om att tända restaurangens lampor). Vi lutar oss fram över bordet för att höra och se varandra, medan livets allra största och svåraste frågor svävar mellan oss i dunklet.

”Sedan jag tvingades på flykt i somras har ingen frågat om min situation som internflykting, ingen förutom Kvinna till Kvinna”, säger Buthaina, en av dem jag pratar med, när intervjun är slut.

Jag ser på henne, en ståtlig och stark kvinnorättsaktivist som inte vet om hon någonsin kommer att kunna känna sig trygg på sin hemort igen, och mitt hjärta drar ihop sig i sorg. Samtidigt väller en ödmjukhet fram, inför hennes styrka och hennes mod att fortsätta kämpa för andra kvinnors rättigheter i ett skede då hennes eget liv vänts uppochner.

Continue reading