“Förändring är möjlig – jag har sett den i kvinnornas ögon”

Kvinna till Kvinna's Instagram växte snabbt när praktikanterna Karin Tennemar, Karolina Sturén, Leymuun Farah, Filippa Rogvall fick ansvaret! Foto: Kvinna till Kvinna/Isabel Lind

Kvinna till Kvinnas Instagram växte snabbt när praktikanterna Karin Tennemar, Karolina Sturén, Leymuun Farah och Filippa Rogvall fick ansvaret! Foto: Kvinna till Kvinna/Isabel Lind

Kvinnor drar samma lass – om än inte lika tungt – i Kongo, Sverige och över hela världen. Men förändring är möjlig! Filippa Rogvall bloggar om en tankeväckande praktiktermin hos Kvinna till Kvinna

I höstas läste jag en 7,5-poängskurs i organisationspsykologi, ett ämne jag valde något i blindo. Förutom organisationskultur och ledarskapsfilosofi studerade vi olika motivationsteorier. Jag fick lära mig att nyckeln till att leda ett framgångsrikt företag, eller driva en välfungerande organisation, är att se till att de anställda alltid är motiverade. Det väckte en fråga hos mig som jag inte reflekterat särskilt mycket över tidigare. Vad motiverar mig?

Jag tillhör en, generellt sett, ganska curlad generation – mycket i mitt liv har jag fått serverat på silverfat. Aldrig har jag behövt oroa mig för att få mat för dagen eller tak över huvudet. Skolan kunde jag glida genom utan större ansträngning. Med eller utan deadline, gjorde jag (och gör fortfarande) ofta saker i sista minuten. Det var inte heller något problem att hitta ett extrajobb för att tjäna lite egna pengar, men bristen på motivation gjorde att jag sällan arbetade kvar längre än några månader. Mycket av det här såg jag som självklarheter snarare än privilegier.

Continue reading

Gryningsjogg i Kongo

Kvinna till kvinnas Ylwa Renström inför en späckad dag i till synes fridfull Bukavu

Det är den vackraste av joggingrundor. Kivusjön inhöljd i morgondimma mot en fond av Syd-Kivus klorofyllmättade bergsmassiv. Från vattnet nedanför höjden vi springer på hörs sång från fiskebåtarna. Den stiger och sjunker, det är som en kör sjungandes i kanon.

Vägen är hård av trampad, röd jord. Vi kryssar mellan stora hål fyllda av vatten efter nattens regn. Om bara en liten stund, när solen stigit, kommer hålen snabbt tömmas av värmen och bli torra igen.

Bukavu vaknar. Möter några få skolbarn i sina vitblå uniformer som tidigt är på väg mot skolan. Ett fåtal män släntrar fram och ropar skrattandes ”Courage!” (heja!) efter oss där vi flåsar fram. Några FN-jeepar skramlar förbi. Och kvinnor med sina eviga bördor på rygg och huvud rör sig med böjda ryggar fram längs vägkanten.

Staden ses som förhållandevis säker just nu, i detta så hårt konfliktdrabbade område. Jag och reskompisen och kollegan Ylwa kan ju till och med ta en joggingtur, så länge vi är två. Men lugnet är bedrägligt, inte minst för befolkningen. För bara två veckor utsattes chefen för Panzisjukhuset här i stan, Denis Mukwege, för ett attentat som var nära att ta hans liv. Och längre söderut, från Uvira, hör vi otaliga berättelser om hur våldet trappas upp och slår mot civila, bland dem många fredsaktivister.

Continue reading

Hotel Rwanda

Hotel Rwanda i den berömda långfilmen heter i verkligheten “De tusen kullarnas hotell”

“Nu: Vattnet i poolen reflekteras och nästan glänser i solstrålarna som hettar från en klarblå himmel mellan skyarna av regn. Några halvvuxna killar övar simtag i bassängens grunda del, till tonerna av hotelltrubadurens lena stämma. Under stora parasoll längs poolkanten sitter söndagslediga rwandier bredvid en grupp turister och njuter mat och drinkar i lugnet och värmen.

Då: Akut vattenbrist gjorde att de hundratals tutsiflyktingar som sökt sin tillflykt hit började dricka av poolvattnet. Trots stor risk för att bli allvarligt sjuka, inte minst eftersom huturebellerna som vaktade kring hotellet använde poolen som toalett.

Snart är det 19 år sen folkmordet här i Rwanda. En miljon människor mördades brutalt under tre vårmånader 1994 medan resten av världen förfasat tittade på utan att ingripa. I den hyllade långfilmen om hotellchefen som lyckas rädda människor undan en säker död genom att ge dem en fristad på sitt hotell kallas det Hotel Rwanda. I verkligen heter det Mille Collins – de tusen kullarnas hotell.

Continue reading