Finns det verkligen inget krig i Sverige?

Samtal efter Kriget har inget kvinnligt ansikte på Dramaten

Samtal efter Kriget har inget kvinnligt ansikte på Dramaten. Foto: Kvinna till Kvinna/ Alice Ilmenska

I 200 år har Sverige varit skonat från krig. Här är det fredligt och tryggt. Kriget, eller rättare sagt, en massa olika krig, härjar någon annanstans. Det är där, långt bortom Sveriges gränser, som människor går igenom krigets fasor. Det är där borta människor dör, förlorar sina nära och kära, sina hem, sitt allt. Det är där borta som mänskliga trauman och smärtsamma minnen kommer till och lever i människors medvetande, ruinerar liv i flera generationer. Men inte här.

Eller?

Continue reading

Kvinnor söker enad röst mot krig och våld

Eman Abdulrahman

Eman Abdulrahman från Baghdad Women’s Association, en av nio aktivister på Kvinna till Kvinnas påverkansträning i Erbil. Foto: Kvinna till Kvinna/Karin Råghall

Det är inte varje dag jag sitter och pratar med en feminist som har blivit fängslad – och i fängelset blivit utsatt för brutal tortyr och isolering under flera veckors tid. Det är inte varje dag jag intervjuar en kvinnorättsaktivist som är vän med en av mammorna som förlorade sin son i den där massavrättningen i Irak eller har förstahandsinformation om de där kidnappningarna jag hört om på nyheterna.

Men nu sitter jag här i en restaurang på sjätte våningen med magnifik utsikt över Erbil i irakiska Kurdistan, och pratar med dem i timtals, en efter en. Varje kväll samma procedur: jag och min kollega H från Bagdad sätter oss med en aktivist vid femtiden.

Vi pratar oss igenom solnedgången, H översätter tålmodigt, och sitter plötsligt där i kompakt mörker (ingen bryr sig om att tända restaurangens lampor). Vi lutar oss fram över bordet för att höra och se varandra, medan livets allra största och svåraste frågor svävar mellan oss i dunklet.

”Sedan jag tvingades på flykt i somras har ingen frågat om min situation som internflykting, ingen förutom Kvinna till Kvinna”, säger Buthaina, en av dem jag pratar med, när intervjun är slut.

Jag ser på henne, en ståtlig och stark kvinnorättsaktivist som inte vet om hon någonsin kommer att kunna känna sig trygg på sin hemort igen, och mitt hjärta drar ihop sig i sorg. Samtidigt väller en ödmjukhet fram, inför hennes styrka och hennes mod att fortsätta kämpa för andra kvinnors rättigheter i ett skede då hennes eget liv vänts uppochner.

Continue reading

Hellre än ett fredspris

Säkerhetsträning för irakiska och kurdiska kvinnorättsaktivister

Kvinnorättsaktivister från Irak och irakiska Kurdistan genomgår just nu en fyra dagar lång säkerhetsträning i Istanbul. Foto: Kvinna till Kvinna/Karin Råghall

Om jag hade haft högre tankar om Nobels fredspris (kommer aldrig kunna smälta det där med EU), så hade jag velat dela ut det till de 19 kvinnorättsaktivister från olika delar av Irak och Kurdistan – Dohuk, Sulemania, Halabja, Kirkuk, Khanaqin, Moqtadiya, Bagdad, Basra och Najaf – jag träffat de senaste dagarna. De är kurder, yezidier, kristna assyrier, kakai, shia och sunni. De kämpar för fred och mänskliga rättigheter.

Jag möter dem under en säkerhetsträning, som Kvinna till Kvinna ordnar för våra samarbetsorganisationer. Det är just den bristande säkerheten i Irak som gör att vi alla ses i Istanbul. Jag har hört frasen ”säkerhetssituationen försämras i Irak” hundra gånger men har i ärlighetens namn ofta haft svårt att ta till mig vad det innebär.

Med 19 kvinnorättsförsvarare samt tre kollegor från Irak och irakiska Kurdistan omkring sig blir det plötsligt tydligare. Under en bensträckare ursäktar sig en av deltagarna efter att ha läst ett sms från sin släkting, som meddelar att ytterligare två kvinnor i trakten har dött.

”Jag behöver gå ut och ringa lite”, säger han bara, som om detta hände var och varannan dag. Vilket det ju gör.

Continue reading

“Låt irakiska kvinnor leva ett värdigt liv utan våld”

Liza Hidos, Baghdad Women Association

Liza Hidos leder Baghdad Women Association som bl a BWA driver tre kvinnocenter i Bagdad, där kvinnor och flickor vid behov kan få gratis juridisk rådgivning och psykosocialt stöd.

Jag sitter på planet. Erbil i irakiska provinsen Kurdistan, försvinner i det skira molntäcket. Jag tänker på hur olika våra lotter är, och vilken otrolig tur jag har som fick just min lott. Liza Hidos, Baghdad Women Association, ord går på repeat i huvudet: ”Snälla låt irakiska kvinnor leva ett värdigt liv utan våld – i fred. Lyssna på rösterna från de irakiska kvinnorna och ställ krav på vår regering.” Hennes ord tränger igenom varenda cell i kroppen. Det gör nästan ont. Orden kommer där inifrån, längst inne i hjärtat, tyngda av decennium av våld och övergrepp. Hennes budskap till det internationella samfundet är inte orimligt. Det bär ett stort ansvar för situationen i Irak idag. Den USA-ledda invasionen 2003 som fick den fruktade Saddam Hussein på fall har inte gett den frihet många hoppades på. Tvärtom. Lizas och de andra kvinnorättsförsvararnas berättelser vittnar om ett nytt fängelse.

Under två intensiva dagar har jag och mina kollegor i Irak tillsammans med kvinnoorganisationer från olika delar av landet diskuterat våld mot kvinnor och försökt bena ut vad som är de mest akuta problemen. Det är inte lätt i ett land där säkerhetssituationen drastiskt förvärrats, där milis- och religiösa grupper får alltstörre inflytande, där premiärministern visar tydliga diktatorstendenser. Marken gungar i Irak och befolkningen betalar priset. Särskilt kvinnorna.

Continue reading

En diabildsvisning från Irak

Min första resa till Mellanöstern. Jag har varit med på Kvinna till Kvinnas Mellanösternteams regionala planeringsdagar. Sex dagar i Erbil, Irak. Om en halvtimme åker jag till flygplatsen och hem till ett, tydligen, snöigt och kallt Stockholm.

Jag tror jag helt fräckt tänker låna min kollega Lenas Wallquists sätt att beskriva, som hon bjöd på under vår utvärderingsrunda igår.

Se framför er en diabildsvisning. Bild 1. De kurdiska bergen. Helt fantastiskt vackert. Fåren, solen, bergen. Vi åkte till Shaqlawa och fick prova på Integrated Security. Vilken var en hel upplevelse i sig. Jag lånar min kollega Sofia Zitounis bild här nedan.

Continue reading