My first Almedalen experience

Since I moved to Sweden three years ago, I had heard and read quite a lot about Almedalen but it wasn’t until this April that I finally had the opportunity to actively take part in it.

This time I did not participate only as a spectator but also as a speaker at the seminar Sociala medier ritar om kartan (in Swedish), but also as member of Kvinna till Kvinna’s inspiring campaign team Kärleksbomba en aktivist, which definitely allowed me to savour and appreciate the experience even more.

One thing is certain, this is certainly a special democratic experience that attracts the attention of citizens, politicians and of course the media.

And here is a selection of some random thoughts and feelings from six days of intensive campaigning and socializing activities, varsågoda!

– I heard it before and I can confirm it now, Almedalen is all about “networking”. It is hard to find a place that hosts so many people (around 17 000 visitors this year) from the public and private sector, and from the civil society, at the same time, in the same place, in such an informal way, and in addition covered by so many media outlets.

– You might wonder why not organize such an event somewhere in Stockholm or Gothenburg, but the relaxing atmosphere of Gotland is essential to ensure people do not take things too seriously! ;(

– Therefore, it should come as no surprise that the most popular word at Almedalen after the word “seminar” is the word “mingle”! For the uninitiated, the word “mingle” means the evening activities organized by the different entities to entertain and allow guests further informal networking opportunities. This means visitors take their mingling seriously here and try to choose among the various options strategically, since most of them require prior confirmation or some even are require a formal invitation.

– There is a huge selection of seminars and events to choose from (1476 events organized by 760 entities in 8 days!). Hats off to the smooth and well-coordinated organisation as well. This impressively wide choice means however, that one needs to prepare ahead and read more about the events, the speakers and the organizers. In general most of the seminars I attended were interesting and informative but the inspirational ones were really few.

– Although most of the speakers of the seminars are Swedish, yet a considerable number of guest speakers from different countries are also invited, which adds an international flavour to the experience. Personally, I had the feeling that the perspectives and opinions introduced by the foreign speakers where particularly appreciated as they often offered a fresh and unusual perspective. For international guests it is also easier to express criticism and sharper judgments, as they often are not concerned by how the Swedish media will report their views.

– The Arab spring is still a hot item this year, with many seminars were dedicated to analysing it’s development and repercussions on the situation of women and on democracy building in the Middle East. I tried to attend as many of them as I could and the messages I got was: yes, the route to democracy is long and hard but there is no turning back! Anissa Hassouna, one of the guests from Egypt, told me: “Achieving democracy is like giving birth to a baby, you cannot just stop in the middle of delivery, you just have to keep pushing!”

– Talking about this event being a democratic phenomenon means also that there is a big chance that you end up in conversations with people who stand on the opposite side of your values and political spectrum. In my case, I was forced in a debate with one representative of the Sweden Democrats (the far-right party who managed to enter the Swedish parliament for the first time in 2010).  And even though I think of myself as someone who has some experience in debating with people who hold intolerant views towards other groups in society, yet, each group has its own specific rhetoric, arguments and language, even though they might share some common characteristics. Living in Egypt, I was fully prepared with religious background information and scripture quotations to be able to debate with extremist religious groups, and living now in Europe, I should also be prepared with adequate background information to continue fending for universal human rights. In general, I think that the issue of the proliferation of far-right extremist groups in Europe is an acute problem that needs to be addressed in the public political discourse.

– And finally, if you travel to Almedalen with the ferry boat, take a good provision of food and snacks for the trip, that if you do not want to queue for two hours to get some food and forget about napping during the trip! You will for sure be surrounded by a huge number of happy, playing children of all ages, accompanying their parents to enjoy their, maybe first, Almedalen experience!

Nadia Elgohary, web editior at Equal Power – Lasting Peace

På plats med kärlekstält i Almedalen!

Nu är Kvinna till Kvinna på plats i Almedalen. I går var vårt första seminarium på Säkerhetspolitiskt sommartorg, “Sociala medier ritar om kartan”. Du som missade det kan se det här.  Vi har bästa tältplatsen precis vid Sveriges Radio, och bästa kampanjen: “Kärleksbomba”, där besökare kan skriva kärleksbrev till någon av våra aktivister och fota sig själva i en kärleksram. Kvinnorättsaktivister hotas, misshandlas och trakasseras, och många besökare har redan efter två timmar skickat kärlekshälsningar.

Ellinor Dahlén, Nadia Elgohary och Moa Richter Hagert redo att ta emot kärleksbombare!

Jag, Hanna Navier (längst till vänster) dök på våra vänner Marwa Sharaf Eldin, till höger om mig, och Hana Al Khamri, längst till höger, tillsammans med representant från Sveriges Kvinnojourers Riksförbund, och deras fina supporterhalsduk för ett jämställt samhälle. Hana och Marwa deltar i morgon på seminariet “The Arab Spring – backlash for women?” på Säkerhetspolitiskt Sommartorg klockan 09.00. Kvinna till Kvinna arrangerar seminariet tillsammans med Sida och Amnesty. 

Haydar Hussein, ordförande i studentsektionen av Sveriges Psykologförbund.

Haydar Hussein, ordförande i studentsektionen av Sveriges Psykologförbund, kärleksbombade Lanja Abdullah från Irak.

Rapparen Behrang Miri är en av alla som kärleksbombat i vårt tält.

Rapparen Behrang Miri är en av alla som kärleksbombat en kvinnorättsaktivst i vårt tält. Tack, Behrang!

Är du också i Almedalen, titta förbi vårt tält på Donnersgatan!

/Hanna

 

Women and Conflict Resolution

Hej,

Kort information om WAC som jag nämnde tidigare.

Trots att behovet av fler involverade kvinnor i fredsprocessen erkänts förblir kvinnors deltagande i fredsförhandlingarna knappa, i vissa fall icke-existerande. Kvinna till Kvinna har inlett ett projekt kallat Women and Conflict Resolution, WAC. Projektet understryker behovet av fler kvinnor för en mer aktiv och inflytelserik roll i fredsprocesser och dess vikt i att medverka i återuppbyggnaden av samhällen som drabbats eller drabbas av krig.

Projekt försöker öka kvinnors deltagande i fredsprocesser på ett antal sätt, bland annat genom att arrangera nätverksträffar där kvinnor kan utbyta erfarenheter och lära av varandra när det gäller krishantering och fredsbyggande, så kallade Cross-regional network meeting. Och jag är här av den anledningen, att närvara vid detta nätverksutbyte som denna gång handlar om kvinnor från Bosnien-Hercegovina som kommer till Erbil för att möta kurdiska och irakiska kvinnor. För att utbyta erfarenheter, lära av varandra vad gäller krishantering och fredsbygge.

Under två dagar (tredje dagen ska vi besöka ett kontor jag senare berättar mer om) kommer därav workshop hållas, måndag och tisdag. Det ska bli fantastiskt att få följa kvinnorna under dessa dagar och sista dagen kanske de landar i att de är väldigt lika trots att de är från två skilda delar av världen. Att de alla är kvinnor och i det stärka varandra!

Jag hoppas att denna kortfattade fakta ger er en inblick i vad WAC är och vad den syftar till. Imorgon ska jag berätta hur första dagen gick..

Godnatt

/Dona

Nu åker vi på en resa tillsammans!

Hej,

Sist jag var i Kurdistan var i april i samband med Integrated Security Workshop som vi höll i Dukok. För mig var det en enorm resa och stort på alla plan, framförallt privat. Ni kan läsa om det tidigare på denna blogg.

Nu befinner jag mig åter i Kurdistan och staden Erbil. Utanför är det 45 grader varmt och jag njuter av varje solstråle, av varje sekund. Sist trodde jag att jag hade nått maxgränsen för lycka men så fort jag anlände i torsdags fylldes jag av lycka som slog det med höga marginal! Nu har jag förstått att det är här jag hör hemma. Och värmen, den passar mig utmärkt! Men jag är inte här bara för att förälskas i mitt hemland utan för att träffa sanna hjältinnor från olika delar av världen som möts i ett utbyte. Jag befinner mig i Kurdistan i samband med WAC, Women and Conflict Resolution.

Många vet att Kvinna till Kvinna ofta reser, håller i workshops eller deltar på olika event, men inte mer än så. Därför ska jag under kommande dagar ta med Er på resan. Det är första gången jag deltar i WAC, min andra resa till landet och första mötet med många av våra kvinnorättsorganisationer. Denna resa är alltså främmande och ny för mig precis som den är för er… så vi åker ihop!

Senare ikväll kommer mer information om vad WAC är och vad denna resa syftar till.

Välkomna!

/Dona

Integrated Security Workshop

Lite kort om workshopen vi hade för kvinnor från våra lokala kvinnorättsorganisationer i Irak.

I mars 2011 höll Kvinna till Kvinna sin första Integrated Security Workshop för kvinnor från Irak och höll sedan en uppföljande workshop i oktober samma år. Denna tredje workshop som vi höll nu var den avslutande workshopen där vi fokuserade på hur man ska fortsätta arbetet med integrerade säkerhet inom den egna organisationer. För många av de ca 18 närvarande kvinnorna var detta första gången de var med, för andra var det den tredje och sista gången.

Integrated Security Workshop är ett säkert utrymme där vi möjliggör för kvinnorättsaktivister att mötas, aktivister som arbetar i svåra och stressade miljöer med hårda arbetsförhållanden – förhållanden där kvinnliga aktivister möter hot och ständigt förändrade säkerhetsnivåer. Workshopen ger kvinnorna utrymme att utbyta erfarenheter och få verktyg för att på bättre sätt kunna hantera sin omgivning och säkerhetssvårigheter.

Utan att gå in på djupare detaljer kring själva workshopen och upplägget måste jag bara få berätta om den förändring hos kvinnorna som workshopen medförde. Den förändring som skedde med kvinnorna den första dagen jämför med den tredje dagen när workshopen var avslutad är helt otrolig. Från att första dagen vara på sin vakt, observerande, nervösa och spända till att bara efter tre dagar vara det motsatta, öppna, nyfikna och fyllda av ny energi. Så fort vi frågade hur de mådde den första dagen började de direkt att berätta om sina jobb och organisationer, men redan andra dagen när samma fråga ställdes så berättade de om hur de mådde i själen, hur de mår som människor, som kvinnor. Och snart började de irakiska kvinnorna nicka när de kurdiska kvinnorna berättade om sitt djupaste jag, och tvärtom. De började finna varandra i varandra. Jag önskar att alla som jobbar med frågor likt Kvinna till Kvinna fick chansen att se denna förändring. Den gav mig en sån styrka och så mycket ny energi att jag skulle kunna jobba med våra frågor för alltid, oavsett hinder och svårigheter!

Ett citat från en av kvinnorna under den sista workshopdagen och sista dagen tillsammans:

Imorse vaknade jag med en ny energi, en energi jag aldrig känt förrut. Jag vaknade och började direkt att tänka på min framtid, den är så ljus. På mig, mitt egna liv, min familj. Jag är fylld av glädje och läntar efter det som väntar mig i livet.


Dona Hariri

Tankar efter workshopen

Hej,

Nu är vi tillbaka i Erbil efter att ha varit i Duhok, en stad två timmar härifrån. Vi var i Duhok under 5 dagar för att hålla i den workshop vi kom hit för att ha tillsammans med våra lokala kvinnorättsorganisationer från Irak och Kurdistan. Jag kommer under dagen att berätta kort om workshopen, vad den handlar om och hur det gick.

Duhok är den vackraste plats jag sett eller änns kunnat tänka mig fanns. Det är med säkerhet världens vackraste plats! Staden är omringad av magnifika ståtliga berg, den ligger som i mitten och omringas av bergen likt en skyddande sköld. Inte nog med att staden är det mest fantastiska jag skådad så fick jag även äran att träffa Kvinnor med stort K. Jag fick höra deras historier, livsöden och dela deras känslor. Jag skrattade med dem och grät med dem, vi delade våra känslor tillsammans. Jag kom dessa kvinnor väldigt nära och de kom mig nära. De unga kurdiska tjejerna kunde knacka på min dörr mitt under natten och fråga och jag ville komma in till deras hotellrum för att skratta och lyssna på musik. De äldre kvinnorna från Bagdad brukade jag gå till så fort jag fick en lucka för att sitta nära dem och be dem berätta för mig om Bagdad, om dofterna, människorna, gatorna och om våra hus, om min släkt som inte längre finns osv osv. De äldre kvinnorna från Bagdad, som jag i mitt första inlägg här på bloggen nämnde, kom jag nära på ett speciellt sätt. Jag kom dem nära i själen, de blev min familj och jag blev deras dotter. När vi skulle säga hejdå grät vi som när en familj splittras.

Sista dagen skulle alla säga ett ord som beskriver vad de känner efter dessa dagar. Jag valde ordet STOLT! Jag är så stolt över dessa kvinnor som hotats, förlorat sina barn, förlorat sina män, levt i krig i alla år, stunder inte haft mat i magen, inte haft rättigheter (och fortfarande inte har till stor del) osv. Att dessa kvinnor fortfarande kämpar för sin sak, att de fortfarande står stadigt på sina ben och tar kampen i egna händer!

Och ett avslutande ord på vägen, hur jobbigt vi än har det ibland så finns det de som har det minst lika jobbigt, men de skrattar ändå..

Dona Hariri