Integrated Security Workshop

Lite kort om workshopen vi hade för kvinnor från våra lokala kvinnorättsorganisationer i Irak.

I mars 2011 höll Kvinna till Kvinna sin första Integrated Security Workshop för kvinnor från Irak och höll sedan en uppföljande workshop i oktober samma år. Denna tredje workshop som vi höll nu var den avslutande workshopen där vi fokuserade på hur man ska fortsätta arbetet med integrerade säkerhet inom den egna organisationer. För många av de ca 18 närvarande kvinnorna var detta första gången de var med, för andra var det den tredje och sista gången.

Integrated Security Workshop är ett säkert utrymme där vi möjliggör för kvinnorättsaktivister att mötas, aktivister som arbetar i svåra och stressade miljöer med hårda arbetsförhållanden – förhållanden där kvinnliga aktivister möter hot och ständigt förändrade säkerhetsnivåer. Workshopen ger kvinnorna utrymme att utbyta erfarenheter och få verktyg för att på bättre sätt kunna hantera sin omgivning och säkerhetssvårigheter.

Utan att gå in på djupare detaljer kring själva workshopen och upplägget måste jag bara få berätta om den förändring hos kvinnorna som workshopen medförde. Den förändring som skedde med kvinnorna den första dagen jämför med den tredje dagen när workshopen var avslutad är helt otrolig. Från att första dagen vara på sin vakt, observerande, nervösa och spända till att bara efter tre dagar vara det motsatta, öppna, nyfikna och fyllda av ny energi. Så fort vi frågade hur de mådde den första dagen började de direkt att berätta om sina jobb och organisationer, men redan andra dagen när samma fråga ställdes så berättade de om hur de mådde i själen, hur de mår som människor, som kvinnor. Och snart började de irakiska kvinnorna nicka när de kurdiska kvinnorna berättade om sitt djupaste jag, och tvärtom. De började finna varandra i varandra. Jag önskar att alla som jobbar med frågor likt Kvinna till Kvinna fick chansen att se denna förändring. Den gav mig en sån styrka och så mycket ny energi att jag skulle kunna jobba med våra frågor för alltid, oavsett hinder och svårigheter!

Ett citat från en av kvinnorna under den sista workshopdagen och sista dagen tillsammans:

Imorse vaknade jag med en ny energi, en energi jag aldrig känt förrut. Jag vaknade och började direkt att tänka på min framtid, den är så ljus. På mig, mitt egna liv, min familj. Jag är fylld av glädje och läntar efter det som väntar mig i livet.


Dona Hariri

Färgstarkt i Istanbul

Bild från podietIgår avslutades ett fyra dagar långt kvinnoforum i Istanbul med en stor demonstration som utgick fårn Taksim torget. Hundratals kvinnor från hela världen deltog. Människor längs vägen applåderade eller tittade förundrat på det färgstarka tåget. Delar av den turkiska kvinnorörelsen stod bakom tillsammans med AWID. AWID står för Association of Women in Development och är ett av världens största kvinnonätverk. Vart fjärde år samlar man sig till ett stort forum och i år var det i Istanbul. Mer än 2000 kvinnor och några få män hade tagit sig dit.

Kvinna till Kvinna arrangerade två seminarier. Det första handlade om konflikten i Nagorno Karabash och varför kvinnor nästan helt uteslutits från alla fredsamtal. Jag ledde ett samtal mellan Pervana Mammadova från Azerbaijan, Gohar Shahnazaryan från Armenien och Eva Zillén från Kvinna till Kvinna. Det handlade bland annat om kvinnors generella brist på rättigheter, om korruption och om det internationella samfundets ovilja att öppna för kvinnor. Minskgruppen som består av Franrike, Ryssland och USA och har OSCEs uppgift att hitta en hållbar lösning på konflikten har aldrig utsett någon kvinna. Till och med på deras Facebook finns bara bilder på gubbar. Sök på OSCE Minsk Group Co Chair så får ni se.

Kvinna till Kvinnas andra seminarium handlade om de säkerhetsworkshops som Kvinna till Kvinna arrangerar för aktivister i konfliktområden. Dessa kvinnor glömmer ofta att ta hand om sig själva och på Kvinna till Kvinnas skäkerhetsworkshops får de tillfälle att reflektera kring sin egen säkerhet.

Jag har lärt mig massor dessa dagar i Istanbul men den största behållningen är nog ändå alla inspirerande möten med häftiga, engagerade kvinnor från hel världen!

Här kan du kolla på bilder från forumet!  http://www.forum.awid.org/forum12/awid-forum-in-photos/

Christina Hagner

 

Some thoughts on the response to the attacks against women in Jerusalem

This is the first time I write a blog… ever. So for this momentous occasion, I’ve decided to share my thoughts on the recent media reports of the ultra-orthodox community committing  acts of violence directed primarily against women for not being “modest” or for not complying with the community’s unspoken rules (i.e. sitting at the back of the bus while the men sit in the front). This has become such news that I even read an article about it in my parents’ local newspaper (the Herald-Tribune… not the International Herald Tribune…the Sarasota Florida Herald Tribune )!

While I think it is great that media is writing about the image of women in public spaces (or the disappearing image) and what impact conservative practices are having on women’s lives… there is still something that doesn’t feel right about all this sudden media frenzy. So I decided to have coffee with an Israeli friend to discuss.

Rina told me that she feels that what we are seeing is a response backed by liberal Israelis who need to show that they respect women’s rights so that they can keep proving that this is a modern, democratic society – the only democracy in the Middle East, according to Israel. Yet there is no real analysis coming out as to why these extreme acts against women are taking place nor what has made these groups so strong. There is no discussion that the state has supported them financially for years and let them live by their own principles in their own neighborhoods.

Rather than an open debate on root causes, the reaction has been to vilify the religious conservatives, to show how weird they are, that they are just a rare anomaly, and in fact, overall, Israel is still a modern, liberal society that respects women’s rights.

What am I trying to conclude by writing this? Well, that the international media attention against the ultra-orthodox is perhaps not painting the whole picture.

Linda Öhman