Gryningsjogg i Kongo

Kvinna till kvinnas Ylwa Renström inför en späckad dag i till synes fridfull Bukavu

Det är den vackraste av joggingrundor. Kivusjön inhöljd i morgondimma mot en fond av Syd-Kivus klorofyllmättade bergsmassiv. Från vattnet nedanför höjden vi springer på hörs sång från fiskebåtarna. Den stiger och sjunker, det är som en kör sjungandes i kanon.

Vägen är hård av trampad, röd jord. Vi kryssar mellan stora hål fyllda av vatten efter nattens regn. Om bara en liten stund, när solen stigit, kommer hålen snabbt tömmas av värmen och bli torra igen.

Bukavu vaknar. Möter några få skolbarn i sina vitblå uniformer som tidigt är på väg mot skolan. Ett fåtal män släntrar fram och ropar skrattandes ”Courage!” (heja!) efter oss där vi flåsar fram. Några FN-jeepar skramlar förbi. Och kvinnor med sina eviga bördor på rygg och huvud rör sig med böjda ryggar fram längs vägkanten.

Staden ses som förhållandevis säker just nu, i detta så hårt konfliktdrabbade område. Jag och reskompisen och kollegan Ylwa kan ju till och med ta en joggingtur, så länge vi är två. Men lugnet är bedrägligt, inte minst för befolkningen. För bara två veckor utsattes chefen för Panzisjukhuset här i stan, Denis Mukwege, för ett attentat som var nära att ta hans liv. Och längre söderut, från Uvira, hör vi otaliga berättelser om hur våldet trappas upp och slår mot civila, bland dem många fredsaktivister.

Continue reading