Igår var det val i Serbien

Igår, söndag, avverkade Serbien presidentval, parlamentsval och lokalval.

En andra omgång av presidentvalet kommer som väntat att hållas, mellan de två främsta kandidaterna; Tadic (president 2004-2012) och Nikolic, från Serbian Progressive Party - som blev största parti i parlamentet. Tadic och Nikolic driver förvillande lik politik – inrikes är det jobb, sociala reformer och anti-korruption på olika sätt, utrikes gäller EU-medlemsskap, men med Kosovo som en del av Serbien. Den ena kandidaten är pro-europeisk men gör nationalistiska uttalanden, den andra nationalistisk men gör pro-europeiska uttalanden. För att väldigt kort sammanfatta läget.

Enligt de aktivister inom den serbiska kvinnorörelsen som jag pratat med så fanns det heller inget reellt val. Antingen röstar du för det minst dåliga partiet (det finns till exempel ett parti, Liberal Democratic Party, som bland annat driver att det är på tiden att inse att Kosovo kommer att förbli självständigt, släppa det och gå vidare) – för att förhindra att mer extrem-nationalistiska partier tar över. Eller så röstar du blankt för att visa ditt missnöje, kanske med egenhändigt skriven lista över saker det politiska ledarskapet borde ta itu med.

Politikerföraktet är stort – mellan 58 och 77 procent de senaste åren. (Resten av befolkningen kandiderar själva lokalt eller nationellt säger synikerna.) Detta märktes dock inte när jag var i Novi Pazar i slutet av förra veckan för att träffa en av våra partnerorganisationer i närheten. Novi Pazar ligger i Sandzak mellan Kosovo, Montenegro och Bosnien och området betecknas lite som en krutdurk. Där var hela stan, eller åtminstone den manliga delen av befolkningen, mobiliserad för sina favoritpartier. Och ja, det är turkiska och bosniska flaggorna som syns på bilden. Kontakterna till dessa länder är nära – ofta närmre än till Belgrad.

Valrally i Sandzak

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid midnatt, natten till fredagen, trädde ett kampanjförbud i kraft så att väljarna ska kunna bestämma sig i lugn och ro.

Samtidigt undertecknade borgmästaren i Kraljevo, en ort ett par timmar söder om Belgrad, the European Charter for Equality of Women and Men in Local Life. Detta är något som vår partnerorganisation, Fenomena, i ett regional projekt, har arbetat för under väldigt lång tid. Cyniskt kan man säga att det är ett sätt att bedriva kampanjarbete under kampanjförbudet – det ingår såklart i borgmästarens uppgifter att skriva under viktiga dokument. Men självklart är det tack vare Fenomenas arbete att det alls händer. Det är ett stort genombrott.

Nu hoppas vi att Fenomena får lite medvind med det här åtagandet från borgmästaren att luta sig mot. Och att kvinnorna får lite mer frihet, om än inte valfrihet.

För igår var det val i Serbien. Eller var det det?

 

Stina Magnuson Buur