A broad movement against nationalism

Nationalists around the world are currently attacking many of the rights that I am fighting for. They want to limit LGBT rights, women’s rights, the rights of migrants and the rights of different minority groups. They try to silent peace activists and feminists.

This development makes me scared, but at the same time I’m even more convinced about the need to find ways for groups and people targeted by nationalists to gather in resistance. A broad movement working against nationalism and for a world where human rights are not limited and reserved for a few.

LGBT activists from South Caucasus

LGBT activists from South Caucasus, invited to Sweden by RFSL, visited Kvinna till Kvinna’s office in Stockholm. Photo: Kvinna till Kvinna/Julia Lapitskii

But the road ahead is long, which is something I’ve been reminded of recently, during meetings with peace- and women’s rights activists from Serbia and LGBT activists from South Caucasus.

Last week, eight LGBT activists from South Caucasus visited Kvinna till Kvinna’s office in Stockholm. They represent organisations that work for LGBT persons’ human rights in Armenia, Azerbaijan and Georgia.

Continue reading

Proud in Split

The Kosovo and Serbia exchange continues! This time we are meeting in Split, Croatia, to learn and discuss about LGBT-rights, feminism and feminist curiosity, leadership and more. And of course to participate in the Split Pride. Two young women from Armenia and Azerbaijan and the Young Women’s Network in South Caucasus have joined us, to exchange experiences between the different regions.

Continue reading

Also happening, in Serbia

What I like to remember when the (male) politicians make their big speeches and grand promises, is the ever-ongoing, tireless work of the women’s organisations.

Today I got this fantastic mail from Impuls, in the small town of Tutin in south west Serbia, bordering Kosovo and Montenegro:

“Dear Stina, it’s me again with the good news. The Municipal Assembly today adopted an action plan for gender equality! In our action plan is included Resolution 1325. As far as I know, we are the only municipality that has this resolution included in the Action Plan.
Today, for me was a really happy day!”

(Translated by google and me.) And this is only one of the good things happening in Tutin thanks to Impuls. Just so you know.

Dear EU, where are the women?

EU is currently developing a new strategy for its cooperation with the Western Balkans and Turkey from 2014-2020. It is a bold but welcome move to commit to such a long time-period. There are also specific guidelines for EU support to civil society in the enlargement countries. In the guidelines, several things are mentioned that we see as positive trends; EU is “aiming for longer term contracts, recognising that capacity building and advocacy work requires time and resources; moving away from project based support to a more flexible approach that fosters partnership and coalition building; and doing more to reach out to grass-root organisations, in particular through re-granting and flexible support mechanisms to respond to their immediate needs.” This is very positive, and somehow very close to the Kvinna till Kvinna work-method.

But.

When the Directorate General for Enlargement is organising a “multi-country consultation workshop” with the purpose to “improve, with the contribution of all relevant stakeholders, the guiding principles of civil society support in the enlargement region for the period 2014-2020″, only ONE women’s organisation is invited. Out of 44 representatives that will participate, ONE represents a women’s organisation (from Croatia).

This is a serious problem, and again, this document risks becoming fine words unless women’s organisations are also consulted.

Dear EU, you should live as you learn.

Pride and Prejudice Belgrade Style

Det kryper i hela kroppen. Jag har stämt träff med en kompis vid ett mysigt utecafé runt hörnet från kvarteret där jag bor. Ikväll visas Elisabeth Ohlson Wallins utställning Ecce Homo som en del av den pågående Pride-veckan på Centre for Cultural Decontamination – Centrum för Kulturell Avgiftning i Belgrad, som ligger i mitt kvarter. Jag brukar älska att gå dit, det är ett riktigt schysst aktivistställe med mysig innergård, stor utställningslokal och härlig atmosfär av förfallen fin-betong.

Just idag är hela kvarteret avspärrat med person-höga kravallstaket; min gata, kulturcentergatan och två gator till så att det bildas en avstängd zon runt hela alltet. Det formligen kryllar av “ninja turtles” – kravallklädda poliser med västar, hjälmar, sköldar. Hela centrum är fullt, de är lätt över hundra bara i vårt kvarter, och vid en huvudgata längre bort räknar jag till 10 ridande poliser förutom alla i bil och till fots.

Min kompis vill inte gå till utställningen precis när den öppnar av rädsla för att komma med på film och hamna på Youtube. Istället sätter vi oss på utecaféet och tar vars en öl. En stor folkmassa har samlats – den ena avspärrade gatan in till kulturcentret ligger mitt emot caféet. Någon i folkmassan ger nån slags intervju och det kryllar av TV-kameror och fotografer. Alla applåderar – inklusive alla som sitter runt oss på caféet, när talaren är klar. Det är någon från den ortodoxa kyrkan tydligen som sprider hatbudskap, mot homosexuella i allmänhet och Ecce Homo i synnerhet. Två välmejkade, leende kvinnor i 40-årsåldern går runt och delar ut flygblad med budskapet att Pride-paraden måste stoppas. (Vilket den också blivit tidigare under dagen.) Och jag kvävs nästan av allt detta hat. Det är som att det uppstått en parallell version av mina i vanliga fall så vänliga Belgrad-kvarter. Det är nån slags uppsluppen stämning på caféet, mannen bredvid oss bjuder på brända mandlar och alla ser ut som helt vanliga människor men jag och min kompis känner oss som totala ufon och jag kan bara tänka på att cafépersonalen inte bryr sig om att flygbladen delas ut och att vi brukar gå hit jag och min lilla familj och att kyparna brukar vara supertrevliga och busa med vår son. Och att dessa, till synes vanliga människor som omger oss på caféet står för allt detta hat. Att de ägnar energi åt att begränsa andra människor i sina livsval som egentligen inte påverkar dem.Tänk om det bara varit fotbollshuliganer som var hatare, vad mycket enklare.

Continue reading